blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

HERRE GUD....!!

Kategori: Allmänt

Nej jag har inte gått och blivit frälst.
Det är bara resan med cirkusen som fortsätter och jag drog nitlotten som fick Elefanten som resesällskap.
 
Ja, jag jag ska väl inte säga för mycket som med hjälp av min egen tyngd satte fingrarna i kläm i en solstol. 
Fördelen att åka med en klumpeduns är att det alltid händer något. Du får liksom sällan tråkigt.
Nackdelen, att man hela tiden går på helspänn, speciellt när man är på andra sidan jordklotet, du vet inte hur långt du har till närmaste hjälp eller sjukhus. 
Inte ens när du ska sova kan du vara lugn. 
I morse skulle tex Elefanten ut och springa och av ovan anledning så tänkte även jag kravla mig upp i ottan och följa med på en sympatirunda.
Men Stenberg hade inte räknat med en säng något mjukare än ett klinkergolv och djungeln utanför där en kinesisk näktergal förmodligen rökt på hela natten och hade sin peak runt 04.00, fy fan vicket liv.
Det slutade med att jag var närmast orörlig när Petras klocka ringde kl 08.00.
 
Petra, som i stort sätt kan somna på en cykel var lika pigg som vår skönsjungande chingaal näktergal for ut i badrummet där hennes träningskläder hängde på tork i duschen.
Jag drog täcket över huvudet och försökte lokalisera mina helt bortdomnade kroppsdelar.
Natten hade verkligen satt sina spår, jag var trött som ett barn och efter några resor fram och tillbaka samt nya boenden visste jag knappt var jag var. Det enda jag visste var att en löprunda var helt uteslutet.
 
I samma veva som bitarna börjar falla på plats var jag befinner mig så hör jag ett illskrik som fortplantar sig med enorm resonans från badrum vidare ut i sovrummet till mina slumrande öron.
Fyfan, min kropp som jag aldrig trodde skulle vakna till liv igen reagerade instinktivt, ungefär som om ens barn sätter i halsen. På två nanosekunder var jag uppe ur sängen och möter en apskrattande och dyblöt ElefantPetra halvvägs till badrummet.
Då har hon stått och bytt om i duschen och kommer åt blandaren så kallvattnet åkte på med full kraft...varför är jag inte ens förvånad?!
 
 
Hur denna människa kan stå längst fram och instruera en hel klass är för mig en gåta.
Men det är kanske just hennes yviga rörelseschema som gör att hon får folk att gå åt samma håll trots allt?!?
 
Hur eller hur med tanke på att hon gör rätt bra ifrån sig där framme så släpper jag iväg den blöta katten och kryper ner i den stenhårda sängen igen.
Det sista jag hör innan jag sluter mina ögon är hur hon trillar till i den för henne helt felkonstruerade trappen utanför dörrn. 
Jag somnar om med ett leende.
 

30 grader och spöregn

Kategori: Allmänt

Fyfan, har du nånsin klämt fingrarna så det svartnar för ögonen, svetten börjar rinna i hårbotten samtidigt som illamåendet sköljer över dig?!
Detta var i varje fall min upplevelse för exakt två dygn sen.
 
Vi skulle precis bege oss iväg från hotellet på Karon Beach när jag sätter mig upp i solstolen och den har tydligen inte fällt ut sig ordentligt vilket den i samma veva bestämde sig för att göra tillsammans med mina fingrar i gångjärnet.
Vi pratar inte nån enkel brassestol från Statoil utan en tung gedigen Thailänsk träkonstruktion. 
Fyfan paniken spred sig i kroppen, fast likt i ett skruvstäd och en smärta som spred sig upp i armen såg jag scenariet framför mig; två brutna fingrar, med armen i högläge jaga rätt på en tuktuk och ila iväg till närmaste sjukhus. Där ingen förstår ett ord engelska och innan man har gjort sig förstådd blir man gipsad upp till armhålan och hemskickad med en faktura på fyrtiotusen eller i värsta fall med infekterade sår inlagd på nån vårdavdelning resten av semestern.
 
Samtidigt vet jag att min egen smärttröskel är i nivå med ett spädbarn så varför måla fan på väggen?!
Väl loss insåg jag att nagelbanden fått sig en rejäl tryckare och jag blir nog utan nagel om några veckor.
 
 
Stackars Jonas säger Petra lite ironiskt då hon vet att jag knappt kan dricka ljummet te utan att skolla tungan.
Än mindre hålla i den varma koppen så jag ska nog överleva.
 
Nåväl, vi kom i varje fall iväg från Phuket och har nu landat i AoNang 
Booking.com rekommenderade ett hyfsat dyrt hotel med både pool och wi-fi men vi kommer inatt överge detta för vår tidigare husmor på andra sidan stan. En liten gullig tantadona som driver ett litet mer familjärt ställe, inte lika flashigt men väääldigt mysigt guesthouse som har allt vi behöver. Och något bra gjorde vi nog sist vi var här för den annars lite molokna tanten lyste upp som en sol när våra lite halvt desperata nunor dök upp i reception, hon kände igen oss.
 
-Have noo room, fully booked, hann jag höra henne säga till ett tyskt medelålderspar innan det sedan var vår tur.
Med ett leende på sina läppar skakade hon helt plötsligt fram ett rum med AC. 
Karman for genom kroppen när gumman log mot både mig och Petra samtidigt som jag betalade depositionen.
 
Just nu sitter vi och väntar ut en åskskur som drog förbi och tog med sig elektriciteten i vanlig ordning. Vi checkade ut för tre timmar sen med blev fast vid poolen med varsin bannanashake.
 
Tycker nog det har regnat mer än vanligt här nere. Samtidigt är det lite skönt då man har en tendens att bränna sig första dagarna.
Denna gång har vi än så länge klarat oss bra men å andra sidan använder man skyddsfaktor 40 så ska det mycket till. (Vi smörjer in oss två gånger med SPF20 vilket borde bli 40 om jag inte missade allt för många matte-lektioner;)
 
Åskskur föresten, kommer det regn här nere då kommer det verkligen regn. 
Du springer inte ens över gatan utan bli blöt in till fillingarna. Igår kom vi hem från en båtutflykt och blev överraskade av ett regnoväder....rädda vad som räddas kunde.
 
 

Nu börjar regnet tackla av, elektriciteten är tillbaka och så även WiFi:n...Ska försöka posta iväg detta så återkommer jag med ny rapport lite senare.
 
Ta på er ordentligt när ni går ut, för det är kallt ute😜//Kram
 
 

 
 
 

Feliz Navidad

Kategori: Allmänt

Jaha då var julen snart här, och allt vad som hör den till.
Ännu har inte stressen smugit sig på, men snart springer man där till 'Feliz Navidad' skriandes ur butikernas högtalare, fullt djävla påklädd i dunjacka, halsduk, vinterkängor och jagar julklappar i varma gallerior.

Men inte förrns man väl stannar upp där vid bankautomaten för att plocka ut kontanter (eftersom killen som klackat om dina nyårspjuck i den kombinerade nyckel-& klackbaren självklart inte tar kort) som man känner hur svetten rinner längs ryggen och man skrattar lite åt sig själv….för det var precis samma visa förra året och året innan det. Man lär sig aldrig, lämna jackhelvetet i bilen.

I somras i samband med att sommarstugan brann så dammade jag av ett gammalt presentkort på Resia som jag hittade i en byrålåda. Jag minns att jag fick det av min far för några år sen.
Giltig till den 15 jan 2015 stod det på baksidan. I somras kändes det som en evighet till dess men efter en närmare eftertanke så var det ganska snart!! Varför vi i samma ögonblick bestämde oss för att göra slag i saken.
Tänk att slippa svetten på ryggen, stressen att hitta julklappar till kusinen som man endast träffar….ja på just julafton. För att inte tala om ”tomten-är-far-till-alla-barnen-syndromet där den moderna familjen stressar halva Sverige runt för att äta den årliga lite halvtorra skinkmackan hos mammor, pappor, bonus mormor, halvsyskon till höger & vänster och fan vet allt.

Sen blir det ju ändå fel hur man än bär sig åt; ni vet när man stiger innanför dörren och känner direkt den lite halvbittra stämning och man fattar inte riktigt varför?! Men när snaps nummer fyra eller fem har passerat strupen så är det nån som tar bladet ur mun:
-Jahaja våran familj var tydligen inte lika viktig eftersom ni valde att åka till moster Anita redan på förmiddan…..
-AAAAAhh, snälla ta bort mig härifrån!!!

Och det var precis så vi tänkte….att för en gång skull göra slag i saken och inte bara drömma sig bort.
Vi hittade utvägen i byrålådan och började planera; julen faller ju så bra med helger så vi bokade helt enkelt en resa till Thailand över jul och nyår. Efter en hyffsat händelserik sommar och höst på både gott och ont skulle en ”andas-ut-resa” verkligen sitta på sin plats.

Tyvärr gör de sammanhängande helgdagarna att flygbolagen gnuggar händerna, det var verkligen ockerpriser för att ens komma över en flygstol. Det var tur att presentkortet täckte upp en del annars hade vi aldrig kommit iväg, tack kära far.
Mitt tidigare kringflackande liv och ett antal tidigare resor med ryggsäck på ryggen gör att luffandet tilltalar mig. Det kräver en del planerade då resrutten skiljer sig en aning mot en fram-och-tillbaka-resa till ett ”all inclusive hotell”. Men allt löser sig, vi har i varje fall två platser på en flight till Asien den 23:e.

Nästa potatis, hur fan ska allt lösas här hemma? Alla traditioner? Barnen? julmaten? Julklappar?!
Att inte ungarna följer med hade vi gjort klar sen tidigare. Dels var det ekonomiskt omöjligt men mycket föll även på plats automatiskt: Minstingen är i den känsliga åldern då det mesta är farligt och efter att ha sett "tsunamifilmen" så var han direkt ute ur leken. ALDRIG att han följer med till Thailand, det gjorde han tydligt klart för oss. Storebror 19 år riskerar sin plats i hockeylaget om han blir borta en längre tid.

Då återstår bara mellantjejen. Ja vad säger man; 15 år, killar, fest, kompisar är lediga, nyårsafton stundar. Hon insåg ganska snart hur mossigt det skulle bli att fira nyår ensam med morsan och bonusfarsan i nån halv-schaskig bungalow, 4.000 mil ifrån alla kompisar.
Okey, här blev det en sanning med modifikation, möjligheten att göra den där omdiskuterade tatueringen och alla fina klänningar att köpa väger fortfarande tungt och ska vi vara helt ärliga så skulle nog morsan och Jonas funka i vecka…..men två veckor….nja, det vet i fan!!!

Men när sedan Petras mamma kunde ställa upp som barnvakt så var det klart. Mormors goda knäckebröd och gamla anekdoter över jul får man ju inte missa;) Tack Ampa för att du ställer upp.

Hur eller hur, måste erkänna att det är med blandade känslor som vi sätter oss i bilen till Arlanda på tisdag.
Det ska bli fantastiskt skönt att komma iväg samtidigt som jul alltid är jul med alla traditioner och julmat.
Bara en sån enkel sak som clementinerna och julgodiset när alla ungar kryper tätt intill dig när Kalle drar igång klockan tre. Då spelar det ingen roll om man är 11 eller 19….det är myyyyys helt enkelt.

Samtidigt kommer man med största sannorlikhet sjunga med till 'Feliz Navidad' när man springer runt i butikerna och svetten lackar på exakt samma sätt nästa år.
Så jaah vi drar…........för den här gången.
 
Från oss alla till Er alla - En riktigt God Jul!