blandberg.blogg.se

Jaha då var julen snart här, och allt vad som hör den till.
Ännu har inte stressen smugit sig på, men snart springer man där till 'Feliz Navidad' skriandes ur butikernas högtalare, fullt djävla påklädd i dunjacka, halsduk, vinterkängor och jagar julklappar i varma gallerior.

Men inte förrns man väl stannar upp där vid bankautomaten för att plocka ut kontanter (eftersom killen som klackat om dina nyårspjuck i den kombinerade nyckel-& klackbaren självklart inte tar kort) som man känner hur svetten rinner längs ryggen och man skrattar lite åt sig själv….för det var precis samma visa förra året och året innan det. Man lär sig aldrig, lämna jackhelvetet i bilen.

I somras i samband med att sommarstugan brann så dammade jag av ett gammalt presentkort på Resia som jag hittade i en byrålåda. Jag minns att jag fick det av min far för några år sen.
Giltig till den 15 jan 2015 stod det på baksidan. I somras kändes det som en evighet till dess men efter en närmare eftertanke så var det ganska snart!! Varför vi i samma ögonblick bestämde oss för att göra slag i saken.
Tänk att slippa svetten på ryggen, stressen att hitta julklappar till kusinen som man endast träffar….ja på just julafton. För att inte tala om ”tomten-är-far-till-alla-barnen-syndromet där den moderna familjen stressar halva Sverige runt för att äta den årliga lite halvtorra skinkmackan hos mammor, pappor, bonus mormor, halvsyskon till höger & vänster och fan vet allt.

Sen blir det ju ändå fel hur man än bär sig åt; ni vet när man stiger innanför dörren och känner direkt den lite halvbittra stämning och man fattar inte riktigt varför?! Men när snaps nummer fyra eller fem har passerat strupen så är det nån som tar bladet ur mun:
-Jahaja våran familj var tydligen inte lika viktig eftersom ni valde att åka till moster Anita redan på förmiddan…..

-AAAAAhh, snälla ta bort mig härifrån!!!

Och det var precis så vi tänkte….att för en gång skull göra slag i saken och inte bara drömma sig bort.
Vi hittade utvägen i byrålådan och började planera; julen faller ju så bra med helger så vi bokade helt enkelt en resa till Thailand över jul och nyår. Efter en hyffsat händelserik sommar och höst på både gott och ont skulle en ”andas-ut-resa” verkligen sitta på sin plats.

Tyvärr gör de sammanhängande helgdagarna att flygbolagen gnuggar händerna, det var verkligen ockerpriser för att ens komma över en flygstol. Det var tur att presentkortet täckte upp en del annars hade vi aldrig kommit iväg, tack kära far.
Mitt tidigare kringflackande liv och ett antal tidigare resor med ryggsäck på ryggen gör att luffandet tilltalar mig. Det kräver en del planerade då resrutten skiljer sig en aning mot en fram-och-tillbaka-resa till ett ”all inclusive hotell”. Men allt löser sig, vi har i varje fall två platser på en flight till Asien den 23:e.

Nästa potatis, hur fan ska allt lösas här hemma? Alla traditioner? Barnen? julmaten? Julklappar?!
Att inte ungarna följer med hade vi gjort klar sen tidigare. Dels var det ekonomiskt omöjligt men mycket föll även på plats automatiskt: Minstingen är i den känsliga åldern då det mesta är farligt och efter att ha sett "tsunamifilmen" så var han direkt ute ur leken. ALDRIG att han följer med till Thailand, det gjorde han tydligt klart för oss. Storebror 19 år riskerar sin plats i hockeylaget om han blir borta en längre tid.

Då återstår bara mellantjejen. Ja vad säger man; 15 år, killar, fest, kompisar är lediga, nyårsafton stundar. Hon insåg ganska snart hur mossigt det skulle bli att fira nyår ensam med morsan och bonusfarsan i nån halv-schaskig bungalow, 4.000 mil ifrån alla kompisar.
Okey, här blev det en sanning med modifikation, möjligheten att göra den där omdiskuterade tatueringen och alla fina klänningar att köpa väger fortfarande tungt och ska vi vara helt ärliga så skulle nog morsan och Jonas funka i vecka…..men två veckor….nja, det vet i fan!!!

Men när sedan Petras mamma kunde ställa upp som barnvakt så var det klart. Mormors goda knäckebröd och gamla anekdoter över jul får man ju inte missa;) Tack Ampa för att du ställer upp.

Hur eller hur, måste erkänna att det är med blandade känslor som vi sätter oss i bilen till Arlanda på tisdag.
Det ska bli fantastiskt skönt att komma iväg samtidigt som jul alltid är jul med alla traditioner och julmat.
Bara en sån enkel sak som clementinerna och julgodiset när alla ungar kryper tätt intill dig när Kalle drar igång klockan tre. Då spelar det ingen roll om man är 11 eller 19….det är myyyyys helt enkelt.

Samtidigt kommer man med största sannorlikhet sjunga med till 'Feliz Navidad' när man springer runt i butikerna och svetten lackar på exakt samma sätt nästa år.

Så jaah vi drar…........för den här gången.

 

Från oss alla till Er alla - En riktigt God Jul!