Utomjording?!
Kategori: Allmänt
Sista chansen, ja och vi tog den.
Sista chansen att åka bara vi två, att kunna åka dit vi vill, inte bry sig om det finns barnpool eller var eller när vi ska äta!!
Eller ja den där sista var väl en sanning med modifikation. Petra är ta mig fan värre än Skalman. Ringer hennes mat-och sovklocka så är det den som gäller, punkt slut.
Och med en gravid kvinna i sjunde månaden så är det ingen idé att bråka, bara gilla läget. Man finner sig själv sittandes på en lunchrestaurang även om vi åt en brakfrukost för en timme sen.
Men ni som vet; hellre en mätt gravid kvinna än en hungrig;)
Annars tror jag att jag varit rätt förskonad när det kommer till cravings och andra påhitt man hört talas om. Det är den där mat- och sovklockan men den följde Bamse och hans vänner redan innan.
Hur eller hur, nu sitter vi nere i Grekland under var sitt parasoll och njuter av "tiden innan".
Det kanske låter hemskt men riktigt så illa är det inte. Det kommer att bli en helt fantastisk tid fr.o.m. december och 18 år framåt...men kanske på ett helt annat sätt?! Mycket kommer säkert att ändras men det är väl lite vad man gör det till?!
Eller?! Ska jag vara riktigt ärlig så har jag faktiskt ingen djävla aning vad jag pratar om. Till min räddning har jag en erfaren tjej vid min sida, hon har ju liksom gjort detta förr.
Samtidigt hoppas jag kunna komplettera med min obefintliga erfarenhet och lite tankar och värderingar som jag tror på.
Bäbisleveransen är beräknad till den 7:e december precis samtidigt som jag ska till fjällen med grabbarna så jag berättade för Petra att jag inte riktigt har tid att föda barn just då. Mina skämt uppskattas inte riktigt av min gravida sambo.
En sak är ivarje fall säker, hösten och vintern kommer bli en händelserik tid för familjen Blandberg.
Samma vecka som vår lilla Elliot ser dagen ljus för första gången anländer nämligen 1:a leveransen från Ekjöhus. Japp om allt går som det ska kommer det runt jul stå ett hus på vår nerbrunna tomt.
Om allt går som det ska vill säga. Att bygga hus är nämligen inte gjort i en handvändning. Härom dagen ringde tex Länstyrelsen och ville komma ut för att granska strandskyddsdispensen som kommunen redan beviljat?!
Jahaja där var vi alltså inte klara?! Men den administrativa strandskyddsavgiften på sju tusen kronor var man betydligt snabbare att skicka ut!!! Som privatperson är man så fruktansvärt liten och bakbunden, man har väldigt små möjligheter att påverka när myndigheterna är på dig.
Tvärtom måste du trippa på tårna och göra allt i din makt för att vara till lags. Det har gått så djävla långt att jag hör mig själv fråga vem som skulle komma ut på granskningen. Allt för att förbereda mig så mycket som möjligt, att försöka inge så gott intryck som möjligt.
-Det blir jag och en tjej från Naturvårdsverket, svarar tjejen i luren.
Petra som denna dag var tillgänglig fick för sig att följa med vid denna sammankomst. Okey tänkte jag och såg scenariet framför mig. Kanske är jag fördomsfull men jag såg tjejerna från myndigheten iförda ekologiskt tillverkade blusar högt uppknäppta på ett prästliknande sätt möta Petra, som denna varma dag drar på sig en sportbehå och ett löst sittande linne och blir den ultimata kontrasten.
Ovanpå allt detta har hennes sedan tidigare korrigerade bröst inte blivit direkt mindre så här i sjunde månaden. Å herregud hur ska detta gå för vårt kära strandskydd?! Redan nu såg jag den röda avslagsstämpeln etsa sig fast på hornhinnan.
Här flikar Petra in (som "korrläser") "fördomsfull är väl bara förnamnet Mr Stenberg"!!
Ja hur eller hur, Stenbergs fördomar besannades dock när tjejerna kommer ut till tomten och tittar upp och ner på Petra som om hon kom från en annan planet.
Och med Petras obefintliga gravidmage hittar tjejerna ingen naturlig förklaring till den kurviga alien-varelsen....FREAK!!!
Man går runt på tomten, plockar fram en karta, stegar några steg och viskar om vartannat. Jag och Petra satte oss i två stolar och studerade tjejernas pekade på bergsknallar och vattenlinjer.
-Jaha då var vi klara, ring inte oss, vi ringer er, säger tjejerna innan de hoppar in i sin miljöbil.
Där stod jag och min utomjording med öppna munnar, vad fan hände?! Återigen, helt utelämnad till myndigheten. Nu är det alltså bara vänta och se?!
Ungefär på samma sätt som Miljökontoret håller oss i schack när det kommer till vatten och avloppsfrågan. Sista sträckbänken är byggnadskontorets bygglovsavdelning. Jag undrar hur många vändor vi ska behöva ta hos denna instans?!
Är det ingen mer än vi som tröttnar på det här, säger våra blickar när dom möts i tyst samförstånd.
Ja alternativet skulle väl vara att lägga sig ner och spela död.
