blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

Utomjording?!

Kategori: Allmänt

 

Sista chansen, ja och vi tog den.

 

Sista chansen att åka bara vi två, att kunna åka dit vi vill, inte bry sig om det finns barnpool eller var eller när vi ska äta!!

Eller ja den där sista var väl en sanning med modifikation. Petra är ta mig fan värre än Skalman. Ringer hennes mat-och sovklocka så är det den som gäller, punkt slut.

Och med en gravid kvinna i sjunde månaden så är det ingen idé att bråka, bara gilla läget. Man finner sig själv sittandes på en lunchrestaurang även om vi åt en brakfrukost för en timme sen.

Men ni som vet; hellre en mätt gravid kvinna än en hungrig;)

 Hungrig?! Nja joro;)

Annars tror jag att jag varit rätt förskonad när det kommer till cravings och andra påhitt man hört talas om. Det är den där mat- och sovklockan men den följde Bamse och hans vänner redan innan.

Hur eller hur, nu sitter vi nere i Grekland under var sitt parasoll och njuter av "tiden innan".

 

Det kanske låter hemskt men riktigt så illa är det inte. Det kommer att bli en helt fantastisk tid fr.o.m. december och 18 år framåt...men kanske på ett helt annat sätt?! Mycket kommer säkert att ändras men det är väl lite vad man gör det till?!

Eller?! Ska jag vara riktigt ärlig så har jag faktiskt ingen djävla aning vad jag pratar om. Till min räddning har jag en erfaren tjej vid min sida, hon har ju liksom gjort detta förr. 

Samtidigt hoppas jag kunna komplettera med min obefintliga erfarenhet och lite tankar och värderingar som jag tror på.

Bäbisleveransen är beräknad till den 7:e december precis samtidigt som jag ska till fjällen med grabbarna så jag berättade för Petra att jag inte riktigt har tid att föda barn just då. Mina skämt uppskattas inte riktigt av min gravida sambo.

 

En sak är ivarje fall säker, hösten och vintern kommer bli en händelserik tid för familjen Blandberg.

Samma vecka som vår lilla Elliot ser dagen ljus för första gången anländer nämligen 1:a leveransen från Ekjöhus. Japp om allt går som det ska kommer det runt jul stå ett hus på vår nerbrunna tomt. 

Om allt går som det ska vill säga. Att bygga hus är nämligen inte gjort i en handvändning. Härom dagen ringde tex Länstyrelsen och ville komma ut för att granska strandskyddsdispensen som kommunen redan beviljat?!

Jahaja där var vi alltså inte klara?! Men den administrativa strandskyddsavgiften på sju tusen kronor var man betydligt snabbare att skicka ut!!! Som privatperson är man så fruktansvärt liten och bakbunden, man har väldigt små möjligheter att påverka när myndigheterna är på dig.

Tvärtom måste du trippa på tårna och göra allt i din makt för att vara till lags. Det har gått så djävla långt att jag hör mig själv fråga vem som skulle komma ut på granskningen. Allt för att förbereda mig så mycket som möjligt, att försöka inge så gott intryck som möjligt.

-Det blir jag och en tjej från Naturvårdsverket, svarar tjejen i luren.

Petra som denna dag var tillgänglig fick för sig att följa med vid denna sammankomst. Okey tänkte jag och såg scenariet framför mig. Kanske är jag fördomsfull men jag såg tjejerna från myndigheten iförda ekologiskt tillverkade blusar högt uppknäppta på ett prästliknande sätt möta Petra, som denna varma dag drar på sig en sportbehå och ett löst sittande linne och blir den ultimata kontrasten.

Ovanpå allt detta har hennes sedan tidigare korrigerade bröst inte blivit direkt mindre så här i sjunde månaden. Å herregud hur ska detta gå för vårt kära strandskydd?! Redan nu såg jag den röda avslagsstämpeln etsa sig fast på hornhinnan.

Här flikar Petra in (som "korrläser") "fördomsfull är väl bara förnamnet Mr Stenberg"!!

Ja hur eller hur, Stenbergs fördomar besannades dock när tjejerna kommer ut till tomten och tittar upp och ner på Petra som om hon kom från en annan planet.

 Freak?!

Och med Petras obefintliga gravidmage hittar tjejerna ingen naturlig förklaring till den kurviga alien-varelsen....FREAK!!!

Man går runt på tomten, plockar fram en karta, stegar några steg och viskar om vartannat. Jag och Petra satte oss i två stolar och studerade tjejernas pekade på bergsknallar och vattenlinjer.

-Jaha då var vi klara, ring inte oss, vi ringer er, säger tjejerna innan de hoppar in i sin miljöbil.

Där stod jag och min utomjording med öppna munnar, vad fan hände?! Återigen, helt utelämnad till myndigheten. Nu är det alltså bara vänta och se?!

Ungefär på samma sätt som Miljökontoret håller oss i schack när det kommer till vatten och avloppsfrågan. Sista sträckbänken är byggnadskontorets bygglovsavdelning. Jag undrar hur många vändor vi ska behöva ta hos denna instans?!

Är det ingen mer än vi som tröttnar på det här, säger våra blickar när dom möts i tyst samförstånd.

Ja alternativet skulle väl vara att lägga sig ner och spela död.

 Alternativ

Hur svårt ska det va'?!

Kategori: Allmänt

 

-Hur djävla svårt ska det va?! Det är ju bara blunda och somna!!!

Orden kommer från en som lägger sig på kudden och 20 sekunder senare har John Blund tagit henne till en helt annan värld.

 

Tyvärr gör ju inte det saken bättre, man känner irritationen kommer krypande när man ligger och stirrar i taket till sin sängkamrats djupa andetag. Irritationen är inte på henne, hon som kan somna på en cykel, utan på mig själv, att jag inte har förmågan att slappna av och samla mina tankar. Alla dagens intryck gör sig helt plötsligt påminda, alla måsten i veckan, hur jag ska lösa saker och ting.

Efter nån timme eller två får man för sig att värmen i sovrummet stiger, lakanen fastnar runt benen. I själva verket är det paniken som sprider sig i kroppen, jag vet ju att jag behöver mina 8 timmar för att överhuvud taget vara kontaktbar dagen efter. Jag pratar med mig själv; SOV nu Stenberg, räkna Får eller nåt!!!

Istället börjar jag räkna timmarna jag får sova om jag möjligtvis somnar inom den närmaste timmen. 

Precis då börjar de förrädiska tankarna om livet och dess mening plåga min redan kaotiska hjärna. Och allt har dessutom en tendens att bli så stort på natten; Varför är just jag på denna jord?! Jag kommer ju inte finnas här i all oändlighet, fan jag ska ju snart dö!!! 

Dödsångesten bättrar på kallsvetten och nu är både jag och mina lakan sjöblöta. Tankarna hur jag på ett bättre sätt måste ta vara på livet far genom huvudet samtidigt som jag hör hur tidningsbudet droppar morgonens nyheter på hallgolvet. Jahaja, då börjar snart morgontrafiken där ute på gatan.

Det är ungefär här som jag helt tappat hoppet om denna natt och kanske av samma anledning oxå slappnar av och av ren utmattning somnar innan väckarklockan ringer nån timme senare.

-Jag hade lite svårt att somna igår, är mitt lite trevande försök att få liiiite förståelse från min ärtigt morgonpigga sambo.

-Määh, du löser ändå inga problem under natten. Hur djävla svårt ska det va'?!

Hmprf, hoppas någon annan där ute har bättre förståelse för mina olidliga nätter?! 

 

Känslan.

Kategori: Allmänt

 

Att få jobba med det man brinner för är få förunnat. Jag ska absolut inte klaga på min egen sysselsättning, jag trivs riktigt bra att serva och hjälpa mina kollegor när det kommer till IT-frågor. Ibland blir man dock lite hemmablind, man har svårt att uppskatta det man har. Men i vilket annat jobb finns tex möjligheten att jobba i stort sett var du än befinner dig om där finns uppkoppling? 

Visst det kan ibland bli lite långrandigt då samma frågor dyker upp om och om igen. Men så kommer helt plötsligt den där utmaningen som kan vara både en teknisk fråga eller av social karaktär. Ibland får man nämligen sadla om till psykolog då otåliga användare gapar och skriker könsord för att deras kunskap eller tålamod har nått bristningsgränsen...igen.

Jag tycker om det jag gör och det är nog det viktigaste när det kommer till både jobb och relationer. Är man inte där till 100% så kommer du aldrig göra ett bra jobb. Och ännu viktigare i en relation….eller om du lever själv och har för avsikt att träffa någon. Av egen erfarenhet så vet jag att man måste vara tillfreds med sig själv, vara klar och tycka om sig själv för att kunna träffa någon på allvar. Annars avslöjar du dig ganska omgående, tro mig det går inte dölja.

Jag minns än idag hur jag stod där på krogen och såg transparant rakt igenom folk som försökte få kontakt. Lite som på reklamen där den helt förvirrade bilförsäljare frågar hur gamla kundens 2- och 5-åring är. 

 

Det är lite intressant hur dessa känslor egentligen styr vårt sätt att leva och hur vi mår. Precis som jag skrev ovan så kommer du aldrig bli attraktiv i andras ögon och än mindre träffa någon så länge du inte tycker om dig själv.

En parallell, häromdan var en kompis på väg att köpa en fastighet utanför Linköping. Nu blev det inte så då budgivningen sprang iväg och hans känsla efteråt var ”det kändes ändå inte hundra”. Absolut, det kan vara ett försvar att det inte blev nån affär men hade det känts rätt så vet jag att han hade satt emot ekonomiskt. Känslan är så otroligt viktig.

Jag vet ju bara när jag köpte vår stuga och vi har nog alla känt samma sak, nämligen; Här kan jag verkligen tänka mig att bo!!!! 

Fy fan, finns känslan där kan man gå över lik för att få sitt boende eller bil eller vad det nu handlar om. Ja, det blir ju nån light-variant av kärlek där man i stort sätt kan springa naken genom stan för att få träffa den man fallit för. INTE?! kanske pratar jag för mig själv?!

 

Om vi återigen ska knyta känslan samman med våra jobb så har detta blivit så tydligt sista tiden. 

Jag kan ta min kära sambo som exempel. Hon är duktig på många saker, van att ha många bollar i luften. På senare tid har hon jobbat mycket som vårdadministratör vilket hon trivs bra med men har hon den rätta känslan?! Hon får väl rätta mig om jag har fel men skulle jag berätta hur jag ser på det hela skulle hon nog förstå och jag hoppas hon läser detta.

Hennes intresse och känsla för gamla möbler och förmåga att hitta det där lilla extra på blocket och loppisar är något hon älskar och därav oxå gör så fantastiskt bra.

 Det mäts och det fyndas, eller varför inte en rosa soffa för 250:-

Att sedan kombinera dessa fynd till hennes egen touch uppskattas inte bara av mig. Ryktet gick så pass långt att Stångåstan ringde och ville visa upp just vårat hem när man hade kickoff. Ja, man ville visa sina medarbetare vilka fantastiska lägenheter man faktiskt har.

 Egen touch

Sagt och gjort, en tisdag morgon sitter jag och käkar frukost i fillingarna när två busslaster av Stångåstans administrativa personal dyker upp med varsina skoskydd i handen. 

Helvete, var det idag?! Paniken sprider sig i kroppen, jag hann spola av frukosttallriken, rykte med mig några jeans och en t-shirt in på muggen. Jag räknade till tio innan jag drog på mig mitt bästa morgonhumör och gick ut och hälsade på 15 pers som redan stod i hallen och berömde vår lägenhet. Situationen med en skock för mig helt främmande människor i sin egen lägenhet kan ju göra vem som helst nojig. -Jahaja, jag ska väl bege mig till jobbet, hör jag mig själv säga innan jag slog igen ytterdörren.

 

Visningarna gick bra.....visningarna?! Ja det blev faktiskt fler panikartade mornar. Så pass bra att Petra fick till uppgift att Instagramma på uppdrag av Stångåstan. Det ena ledde till det andra och vips så ville man även göra ett "hemma-hos-reportage" i deras medlemstidning som kommer ut i september. Fotografen Satu fick uppgift att ta foton och en reklambyrå i Sthlm binder ihop bild och intervju vilket såklart är jättekul...och all kred till Petra.

På samma sätt vet jag egentligen inte om jag är speciellt bra på att skriva men samtidigt får jag väldigt mycket beröm för vår blogg vilket tyder på att många uppskattar mitt sätt att skriva och skriver gör jag endast för jag tycker det är kul, för min egen känsla.

Så vart vill jag komma med allt det här?! Jo att älskar man något och har rätta känslan så blir man även duktig på detta.

Jag hoppas så innerligt att Petra en dag får chansen att jobba med det hon älskar vilket också blir kontentan i mitt inlägg och något jag själv varit dålig på, nämligen; Att våga gå på din känsla och hur fantastisk och viktig denna mänskliga egenskap faktiskt är för ditt eget välbefinnande.