blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

En natt med Stenberg

Kategori: Allmänt

Halva Sveriges befolkning har säkert vaknat precis som jag gjorde i natt, efter en lördagskväll med både öl och vin så börjar blåsan göra sig påmind efter några timmar. Men i samma ögonblick inser man att ett besök på toa får nog vänta då man förmodligen skulle kissa ner både tak och väggar i detta genanta tillSTÅND.
 

Det är ju typiskt, here we go again...och alltid när man är som mest kissnödig oxå.
Men för Sveriges andra hälfts information så har vi killar rutin på detta; man nonchalerar det hela helt enkelt, för tänker man inte på det under några minuter så brukar det lägga sig.
Men i natt gav det sig verkligen inte!!!

Det var då självaste fan...Blåsan tryckte på som hos en gammelgubbe och helt plötsligt var jag klarvaken och började istället fundera varför?!
Varför?! jag hade faktiskt inte tänkt tanken tidigare, varför blir det egentligen så här?!
Jag hade för stunden ingen bredvid mig som kunnat påverka, inga våta drömmar vad jag kunde dra mig till minnes.
Jag menar när man ändå vaknar på detta sätt så kan man ju tycka att det måste finnas nån mening med det Eller är det bara Guds sätt att djävlas med oss män på samma sätt som han såg till att kvinnan tvingas blöda med jämna mellanrum?!
Nej, jag fick ingen ordning på mina resonemang men konstaterade att det måste vara nån nattlig koppling till urinblåsan för det är ju samma visa varje gång, helst gärna på morgonen när man är som mest stressad.
Jag blev inte så mycket klokare av mina hobbymedicinska funderingar utan det var bara inse faktum.
 

I detta skede var jag dock färdig att gå ut och bokstavligen bryta ner skiten i porslinskålen.
Tanken att lägga mig naken i badkaret och bara slappna av fanns oxå.


En snabb titt på klockan som precis slog 02.30 samtidigt som jag hör Petra snusa gott ute i vardagsrummet. Med tanke på klockslag och hennes djupa andetag så var hon med största sannolikhet inte speciellt intresserad att dra nytta av vår lite mer vakna kompis heller.

Till saken hör att vi var i Nyköping för att renovera det sista i lägenheten innan försäljning. Med endast en 120 säng tillgänglig så brukar vi dela upp oss när John Blund kommer och tar oss. En madrass framför tv:n i vardagsrummet är Petras första parkett och jag hamnar så småningom i sovrummet.

I ärlighetens namn är det är väl mest jag som är känslig. Van med utrymmet i en 180 säng så spelar det ingen roll vem man sover med eller hur kär man är, det är fullständigt omöjligt att trängas två i en säng konstruerad för en.

Hur eller hur, jag och min tältpinne letar oss till slut upp ur sängen, vidare ut i hallen. Jag slänger ett getöga på den fumliga elefanten som ligger på madrassen och sussar innan jag äntligen får ordning på grejorna och hör skvalet i toaletten.

Aaaah, känslan är obeskrivlig. Jag står en lååång stund och tycker synd om mig själv. Hur jäkla jobbig den senaste halvtimman varit, hur nära jag var att kissa på mig. Hur fantastiskt trött jag är och jag som skulle sova ut nu i helgen!!!
Mitt i all självömkan får jag syn på den otroligt läckra killen i badrumsspegeln. Fyfan, det är tur att det bara är han och jag som är vakna, han hade skrämt ihjäl vem som helst. Albylblek och helt igensvullna ögon som kisar till den starka badrumslampan och huvudvärken som började komma smygandes efter ölen.
Det var verkligen ingen vacker syn, det är tur man har tjej hör jag mig själv tänka när jag står där och vinglar.

Efter ytterligare några skvättar tvättar jag händerna och slutligen pratar jag killen i spegeln till rätta. Dels kommer vi överens att vi ska se betydligt bättre ut i morrn men framför allt ska han inte gnälla så förbannat. Han kanske istället ska vara glad att han har just de "problemen" han har...för andra män kanske inget annat önskar än att de hade just hans "problem"

Tre liter lättare traskar jag tillbaka in i sovrummet, famlande i mörkret sopar jag vänster lilltå i kapsågen som jag strategiskt ställt som tyngd på en limmad list mitt i dörrhålet.
AAAAAARGH, där fick jag för mina höga tankar om klumpedunsen på madrassen tänkte jag innan jag slöt mina blå. Karma eller nåt!?:)

Jag tror det handlar om sex...

Kategori: Allmänt

 
...eller ja kanske rent av sju år sedan?! Det var något som bländade mig långt, långt där borta. Jag blev nyfiken och likt en insekt närmade jag mig sakta ljuset.
 
 
Jag mötte en blick, en utstrålning och ett leende som jag aldrig tidigare upplevt. 
Jag blev blyg, svettig och osäker men ditt sätt och din varma röst fick mig att känna mig trygg, precis så som bara du kan få en att känna.

Vi lärde känna varann och efter en tid sa du att du "älskade mig långt innan du ens träffat mig". 
Kanske var det en stulen replik men det spelade ingen roll för det var bland det finaste jag hört någon säga. Jag tror faktiskt det var där någonstans jag var förlorad.
 
Vår resa tog fart och ska sanningen fram tvivlade jag många gånger på dina vackra ord.
För på precis samma sätt som du fick mig trygg gjorde du mig till världens mest osäkra.
Vi kämpade i ur och skur. Ibland kändes det som det aldrig skulle sluta regna. Inga paraplyer eller kläder i världen kunde hjälpa oss. Vi såg inget framför oss, det fullkomligt vräkte ner. Och när det var uppehåll sken aldrig solen, istället avlöste oväder efter oväder varandra och toppades med ett och annat blixtnedslag.
 
Så en dag slutade plötsligt regnet, det blev uppehåll med några småskurar på sin höjd. Till slut letade sig även solen fram och tom skurarna försvann. 
 
 
Under paraplyerna hade vi till slut hittat en väg.
Tillsammans hoppade vi nu mellan pölarna till torrare mark. 
Vi var nära att "plurra" flera gånger men vi hjälpte varandra för att inte tappa balansen.
 
Idag har solen torkat alla pölar och jag är så himla glad att vi red ut stormen. Jag kunde liksom aldrig släppa de där ögonen och den där varma rösten. Jag hade aldrig förlåtit mig själv, jag hade för alltid undrat och aldrig fått veta.
 
Samtidigt är jag så här i efterhand glad för våra helt oförutsedda väderomslag.
Jag skulle nog vilja påstå att utan alla oväder och stormar hade vi aldrig lyckats. Jag tror lågtrycken hade ansamlat sig och förmodligen hade vi aldrig rett ut orkanen som en dag hade exploderat. 
 
 
På vägen lärde vi oss dock en hel del om dessa nyckfulla väderstormar. Vi kan verkligen allt om både paraplyer, Goretex och åskledare. För ett är säkert, regnet kommer tillbaka, kanske mer som spridda skurar men då är vi i varje fall bättre förberedda.
 
Känslan att varje dag slippa kolla väderleksprognosen är idag obeskrivlig.
Att vi istället tillsammans får njuta av värmen och solen gör mig så fantastiskt glad men samtidigt lite rädd. Jag är rädd att missa något, att missa ett tillfälle att vara tillsammans med dig.
Vi har nämligen massvis att ta igen och jag vill inte missa en enda dag till......utan Dig.