Jag tror det handlar om sex...
Kategori: Allmänt
...eller ja kanske rent av sju år sedan?! Det var något som bländade mig långt, långt där borta. Jag blev nyfiken och likt en insekt närmade jag mig sakta ljuset.
Jag mötte en blick, en utstrålning och ett leende som jag aldrig tidigare upplevt.
Jag blev blyg, svettig och osäker men ditt sätt och din varma röst fick mig att känna mig trygg, precis så som bara du kan få en att känna.
Vi lärde känna varann och efter en tid sa du att du "älskade mig långt innan du ens träffat mig".
Kanske var det en stulen replik men det spelade ingen roll för det var bland det finaste jag hört någon säga. Jag tror faktiskt det var där någonstans jag var förlorad.
Vår resa tog fart och ska sanningen fram tvivlade jag många gånger på dina vackra ord.
För på precis samma sätt som du fick mig trygg gjorde du mig till världens mest osäkra.
Vi kämpade i ur och skur. Ibland kändes det som det aldrig skulle sluta regna. Inga paraplyer eller kläder i världen kunde hjälpa oss. Vi såg inget framför oss, det fullkomligt vräkte ner. Och när det var uppehåll sken aldrig solen, istället avlöste oväder efter oväder varandra och toppades med ett och annat blixtnedslag.
Så en dag slutade plötsligt regnet, det blev uppehåll med några småskurar på sin höjd. Till slut letade sig även solen fram och tom skurarna försvann.
Under paraplyerna hade vi till slut hittat en väg.
Tillsammans hoppade vi nu mellan pölarna till torrare mark.
Vi var nära att "plurra" flera gånger men vi hjälpte varandra för att inte tappa balansen.
Idag har solen torkat alla pölar och jag är så himla glad att vi red ut stormen. Jag kunde liksom aldrig släppa de där ögonen och den där varma rösten. Jag hade aldrig förlåtit mig själv, jag hade för alltid undrat och aldrig fått veta.
Samtidigt är jag så här i efterhand glad för våra helt oförutsedda väderomslag.
Jag skulle nog vilja påstå att utan alla oväder och stormar hade vi aldrig lyckats. Jag tror lågtrycken hade ansamlat sig och förmodligen hade vi aldrig rett ut orkanen som en dag hade exploderat.
På vägen lärde vi oss dock en hel del om dessa nyckfulla väderstormar. Vi kan verkligen allt om både paraplyer, Goretex och åskledare. För ett är säkert, regnet kommer tillbaka, kanske mer som spridda skurar men då är vi i varje fall bättre förberedda.
Känslan att varje dag slippa kolla väderleksprognosen är idag obeskrivlig.
Att vi istället tillsammans får njuta av värmen och solen gör mig så fantastiskt glad men samtidigt lite rädd. Jag är rädd att missa något, att missa ett tillfälle att vara tillsammans med dig.
Vi har nämligen massvis att ta igen och jag vill inte missa en enda dag till......utan Dig.
Gunilla Andreason säger:
Än en gång fint skrivet, att beskriva er relation i väderomslag är mycket talande, fint och lättförståeligt:)) Önskar er verkligen mestadels strålande varm sol genom livet..vi vet alla att det duggar alt regnar emellanåt men ni kommer alltid klara er pussokram
Anonym säger:
Blir lika berörd varje gång jag läser er blogg.börjar alltid gråta o tänka på livet.men så bra o klokt känslosamt skrivet.puss på er goa 💖💖💖