blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

Nära skjuter ingen hare.

Kategori: Allmänt

Jahaja, det var väl ungefär här jag med glädjetårar skulle vilja skriva; JIIIHAA så var man äntligen pappa för första gången, men riktigt så enkelt var det inte.
I tisdags var det alltså dags, Petra skulle sättas igång för en planerad och kontrollerad förlossning. Allt för att inte trigga igång hennes tidigare misstänkta diskbråck, allt för att ha rätt personal på plats, allt för att ingen ska klanta sig, allt för att Petra ska känna sig trygg och säker.
 

Fullgången och världens längsta mage.
 
Vad händer? Vi kommer upp till förlossningen, barnmorskan lägger nån form av pulsband runt magen för att hålla koll på den lilla krabatens hjärtfrekvens. Hon gjorde en snabb undersökning och kunde konstatera att lillkillen sov och det är kanske inte det mest optimala tillståndet när man ska göra sin livs resa ut till stora vida världen.
Jaha det var bara lugnt och stilla vänta att lillens mat- och sovklocka skulle behaga ringa samtidigt som vi inväntade förlossningsläkaren.
 
Petra låg på britsen och jag stirrade på pulsmätare. Den varierade mellan 140-143 slag mest hela tiden. Tänk att något så paradoxalt som en pulsklocka för stunden kan vara så intressant.
Jag såg hur maskinens pipande och lite sövande ljud fick Petras ögon att sluta sig. Själv fick jag tag i en Hänt-i-veckan tidning från slutet av 90-talet där Carolas Runar sköt rådjur från sovrummet.

Efter 20 minuter hördes två vaga knackningar och dörren öppnades försiktigt. In kliver förlossningsläkaren; lika blek som rocken han han bar, lika smal som stetoskopsladden runt hans hals och åldersmässigt ca en kvart över 25, ja i min värld knappt torr bakom öronen.
 
Jag kände direkt, helvete detta är i sin oro det absolut sista Petra behöver just nu. Tankarna for genom huvudet. Va fan ska jag göra, ställa till en scen och be om en mer rutinerad läkare men jag försökte snabbt övertala mig själv att killen må vara helt intetsägande och ung men kan likförbannat vara hur duktig som helst och veta precis vad han gör.
 
Precis då släpper han bomben; -Jahaja du är alltså uppe för igångsättning eftersom du tidigare haft väldigt snabba förlossningar!!!!!
 
Petra slängde en snabb blick på mig och blev helt svart i ögonen. Nej verkligen inte, och med rätt skarpt tonläge förklarade hon den riktiga anledningen varför hon låg där med benen i vädret. Fy fan ni som känner Petra vet, där kan man verkligen få veta att man lever. 
 
Don't mess with me....
 
Men jag måste säga att hon trots läkarens nonchalans höll ruskigt god min (för att vara Petra), hon hade lika gärna kunnat såga killen vid fotknölarna och med all djävla rätt. Hade han läst hennes journal över huvud taget?! Han hade ju inte en aning om varför han var där, vad som var viktigt, vad vi skulle försöka undvika, vad som kan hända etc.

Petra som är en fantastisk god människokännare kände ju vibbarna direkt och lika snabbt vände hon taggarna utåt, det spelade därefter ingen roll vad han sa.
Hela systemet, hela vår trygga sjukvård gjorde ju ett fatalt magpladask. Allt blev ju bara bekräftat; känslan Petra haft från första början, ingen tog henne på allvar, ryggen var ju hennes stora oro och enda anledningen till varför vi planerat en "kontrollerad igångsättning". Nu dök ju hundra nya farhågor upp istället. Proffsigt Landstinget, riktigt proffsigt. 
Vad sägs tex om en överläggning med ortoped och narkosläkare? 

Jag försökte lugna Petra och efter ytterligare några tuffa diskussioner där vår osäkra läkare sprang som en jojo mellan bakjour och patient så gjordes en undersökning där kontentan blev att det var bättre att vänta några dagar.
 
Behöver kanske inte berätta att Petra inte var sen att klä på sig och vips satt vi i bilen igen. Hade jag i denna tumult även berättat för henne att vår tafatta läkare egentligen jobbade på ett annat sjukhus men var nu tillfälligt på US i Linköping för att få mer erfarenhet av förlossningar så hade vi nog varit hemma ännu snabbare. (Petra, när du väl läser detta inlägg; ovan framkom när du lämnade urinprov men jag höll det för mig själv för att du inte helt skulle "flippa")

Hur eller hur, efterföljande dagar var inte alls roliga, oron bara växte. Det var bara tur att vi igår fick träffa en helt fantastisk läkare som garanterade oss mer kompetent och erfaren personal när det väl är dags. Vi fick rådet att fokusera på andra saker som fick oss att må bra. Umgås med människor med positiv energi, äta gott, samla energi och bara rå om varann. 
 
Movember, bullar och ritningar.
 
Vi tog bilen och styrde ut mot Sjöviken, kvistade förbi Ica för några lussekatter och hälsade på grundläggarkillarna ute på tomten. De är alltid lika goa när vi kommer ut (och det är nog inte bara för att vi har med oss fika). Danne och grävarn Arne är hur sköna som helst och berättar mer än gärna vad de håller på med. 
 
 
Kantelementen började komma på plats och de flesta rörpiporna är nergrävda. Det ska förmodligen gjutas nångång nästa vecka då första husleveransen kommer veckan därpå. 
 

Garageplattan börjar ta form.
 
Tyvärr har våra bekymmer uppe på US inte ändra förutsättningarna där ute, tomten består fortfarande till större delen av berg så avloppsproblemen kvarstår. Jag vet i nuläget inte hur vi löser detta men i det stora hela är det inga värdsliga problem. Det finns liksom andra, viktigare saker här i livet. 
 
To be continued….

Coolt, riktigt coolt

Kategori: Allmänt

Första fikat och bullarna levererade till grabbarna ute i Sjöviken. 
Var verkligen tvungen att åka ut och titta hur det går för DynamitHarry och hans kompisar. Ja det blev ju till att skjuta bort en bergsklack för att få till en plan grund under huset.
Och vilket skönt gäng som höll på och kuckla där ute.
 
Morgondimman låg tät på väg ut.
 
Sprängarn som faktiskt påminde om vår älskade dynamitgalning i Jönssonligan (utan öl då) hade precis borrat färdigt i berget och apterade hålen med tändhattar. Han var från det gamla gardet och visste precis vad han höll på med, en riktigt skön personlighet.
 
Tänt vare här, skott kommer skrek hans hesa stämma innan en dov smäll brände av och gummimattorna flög flera meter upp i luften.
Vilken jävla smäll, Petra som stod bredvid mig hoppade till och klappade försiktigt på sin mage för att lugna lillkillen som hoppade minst lika högt. Såja det var bara en liten dynamitladdning eftersom din idiot till pappa har valt helt fel plats att bygga hus på.
 
Petra med fullgången mage i vädret.
 
Det var ändå skönt att åka ut och kika och se att vi är i goda händer.
Först trodde jag att Petra åkte med ut för att vara snäll och av ren omtänksamhet eftersom det mest är jag som fixat med detta projekt. Men hon var verkligen uppriktigt nyfiken och precis som jag trodde skulle hon springa på någon hon känner där ute. Denna gång var det Danne på MAB som hon hittade gemensamma nämnare med. Alltså hur i hela friden kan man känna så otroligt många människor? Och känner hon inte så gör hon det när hon åker därifrån. Hade hon fått nån timme till så hade vi väl alla käkat lunch tillsammans där ute.
 
Luktade nyårssmällare efteråt.
 
Vi tog oss hem med vetskapen att grabbarna hade koll på läget. Väl hemma och tillbaka på jobbet kommer nästa bakslag. Jag håller andan varenda gång Leffa ringer, vad var det den här gången? Jo, hela tomten består av berg, vi får inte ner avloppet heller!!! Gott folk, det här är varje husbyggares vardag…..hoppas jag, eller är det bara jag som har missflyt? Det är liksom aldrig någon som ringer och säger; du Jonas när vi sprängde bort lite berg bröt vi samtidigt loss en knytnävsstor diamant, det är din tomt så den måste ju vara din. (Nu lägger Petra till som korrläser, du är en jävla martyr Jonas:)
 
Hur eller hur man ska väl inte gnälla, det finns ju andra, viktigare saker här i livet. På tisdag har vi tex fått tid uppe på US för igångsättning av Petra. Hennes misstänkta diskbråck gör att man vill se en kontrollerad förlossning för att inte kicka igång den förlamningsliknande ryggvärken i samband med barnafödandet.
Jag är väl beredd att hålla med, kommer vi in akut en regnig natt vet man ju aldrig vilken praktikant till AT-läkare som har jouren. Eller vilken klantskalle till narkosläkare som sätter ryggbedövning i fel kota med katastrofala följder. Ni som jobbar inom vården vet tyvärr vad jag pratar om.
 
Tomtedräkten väntar till lillen.
 
Nej då är det bättre att komma upp under dagtid med utvilade och professionella läkarteam som har planen utstakad redan innan vi kommer upp. Det kom över mig häromdan, på tisdag händer det verkligen, jag blir pappa på riktigt för första gången och ska ta ansvar för en helt ny individ som kanske ser ut som jag, går som jag eller för all del har Petras starka ansiktsdrag…det är coolt, det är riktigt coolt.
 
 
 

Kan själv...

Kategori: Allmänt

Nu är de äntligen igång, mark- och anläggningskillarna.
Jag och Leffa från MAB var ute och rekade terräng förra veckan. Ungefär vad vi kan räkna med att springa på under humusen och var schaktmassorna ska läggas. Leffa hade även en fast avloppstank låg och dammade som han kunde gräva ner åt mig. För första gången på länge kände jag att saker och ting gick med mig istället för emot. Jag kom och tänka på Petras övertygelse att man hamnar i den positiva spiralen när man tänker i dessa banor. Skönt med lite flow tänker jag när jag nu sitter här på lunchen och skriver och samtidigt är enormt nyfiken hur det går där ute vid sjön. Precis då kommer väl självklart samtalet man INTE vill ha; Det var Leffa igen;

-Jonas, vi har sprungit på problem, du har en bergsknalle som måste skjutas bort.
Vad säger man? Ja det var väl ungefär här som Petras teser helt tappade substans och jag kände hur luften gick ur mig ännu en gång. För vi vet ju alla att SPRÄNGA BERG =STORA KOSTNADER och definitivt inget jag räknat med. Vi trodde att vi skulle behöva fylla ut lite extra men spränga var INTE med i kalkylen.
Jag kontaktade min gode vän Google som jag alltid gör när jag är osäker på min sak…knappade in ”Spränga berg kostnad”.
Ja det beror ju alldeles på hur mycket de ska spränga och hur länge de håller på.
 
Spränga?! I den här idyllen?!

Hur eller hur så är det otroligt tråkiga pengar. Det är ungefär som att behöva byta växellåda på bilen. Det är absolut inget som syns men det måste göras för att skiten ska funka. Skillnaden här är att du förmodligen kan köpa en ny bil för spränginsatsen. Men vad ska jag göra? Dra mig ur nu?? Det går liksom inte.

Tänk på allt jobb…..det är svårt att beskriva och man glömmer gärna bort allt man går igenom och allt man gör för att hitta de bästa lösningarna, därför är det rätt bra att skriva av sig emellanåt. Ta en så enkel sak som golvet till huset till exempel.
Jag blev kär, ja riktigt jävla kär i ett golv som Martin Timell stod och flåsa över i Äntligen hemma. Däremot blev jag inte lika kär i priset som visade sig vara över 1000:-/kvm. Men jag gav mig inte, la ut en blänkare på Blocket….tänkte om någon köpt för mycket eller så?? Sen ska man kanske ha missat rätt många mattelektioner för att köpa 115 kvadrat för mycket golv…men jag drog en chansning.
 
Kärlek vid första ögonkastet och passar fantastisk bra ute på landet.(bild lånad från Kährs)

Men efter en månad så var det faktiskt en tjej som hade 20 kvm över, sagt och gjort for jag och Petra upp till Stockholm eller rättare sagt, så långt ut mot Saltsjöbaden och skärgården du kan komma med bil. En gård/gästgiveri som hade lagt nytt golv och fått några paket över. Första inköpet till vårt sprillans nya hus blev alltså några överblivna plank till halva priset.:)
Sen för några veckor sen var dök det upp igen, trot eller ej; ett par på västkusten hade bestämt sig för att lägga om hela undervåningen med just ”mitt golv”. Om det sen var den klassiska nybyggar-/renoveringsseparationen vet jag inte men huset skulle säljas och golvet blev aldrig inlagt. Så de hade 90 kvadrat svindyrt golv låg i garaget. Ni får 40 lakan så hämtar jag det i veckan, hörde jag mig själv säga samtidigt som jag höll tummarna och kom på mig själv prutandes 10.000:- direkt över telefon.
-Njaaaaaa började hon i andra änden skruva lite på sig -OKEY om du hämtar det i veckan så har vi en deal. Två dagar senare hade jag 90 kvm trägolv vobblandes i släpvagnen, något överbelastad

Ja det är väl bara en av alla turer runt detta projekt…jag kan dra tusen till men nu ska jag istället försöka blicka framåt. Ni ska få följa vår fantastiskt spännande resa i detalj. Hur husleverans, snickare och andra leverantörer gör sitt jobb samtidigt som jag håller ett spänt öga på telefonen då Petra kan ringa vilken sekund som helst. Även om jag inte skulle bli förvånad om hon själv satte sig bakom ratten när det väl är dags…..typ "Kan själv" och i efterhand kommer på; just det jag skulle ju ringt Jonas;
-Heeej, det blev lite brått, jag är på sjukhuset och by the way du har blivit pappa!!! :)