blandberg.blogg.se

 

 

Som jag tidigare berättat stod huset så äntligen klart i maj, eller klart och klart?!
Så pass klart att det gick igenom slutbesiktningen med ”rena papper”.
Det är självklart massor kvar att göra men både ekonomi och tid är en stor bristvara hos familjen Blandberg så det får ta den tid det tar. Petra har dock inrett en del, av samma anledning som ovan har detta skett med 90% loppisfynd vilket har satt sin unika prägel på "stugan".

 

 

 

 Golvlampa från mormor....

 

Hur eller hur innan jag berättar om sommarens äventyr så tänkte jag göra en kort resumé av vårens "lilla projekt". Mina erfarenheter; ris och ros helt enkelt. Tänkte att det kan vara intressant för framtida husbyggare och framför allt ni som ska bygga med Eksjöhus i Östergötland.

Eksjöhus säljare Magnus är en hyvens prick som gör allt i sin makt för att tillfredsställa och informera oss mer eller mindre novisa förstagångsbyggare.
Han är en rutinerad räv som vet vad som funkar och vad som är värt att satsa lite extra på. Men för Guds skull gör en välkalkylerad budget innan och försök i största möjliga mån hålla er till den. För kostnaderna har en fasansfull tendens att springa iväg.
Mitt personliga tips för att spara lite pengar är att välja badrum- och tvättstugeinredning från andra leverantörer. Visst att du får mäta, måtta och titta runt lite samt leverera grejorna själv men du kan på detta sätt spara en hel del pengar. Tänk bara på att du måste ha någonstans att förvara prylarna innan de ska på plats. Byggarna vill INTE ha grejorna ståendes på byggarbetsplatsen.

 

Och vad ni än gör, om ni ska välja exklusivare material till kökets bänkskiva, typ granit eller massivt trä. Välj INTE att göra detta genom Vedum (som levererar köket) Ockerpriser och väldens sämsta service. Rent generellt ska ni granska Vedum ut i vartenda gångjärn ni beställer. Jag litar inte en sekund på den firman.

 

Danne på Rörmontage och Andreas på BR Elektriska är riktigt bra killar vilket är extra viktigt då dessa områden blir mer användarnära när huset väl är på plats. Se till att ni är överens hur det ska se ut och vilka mtrl och lösningar som ska användas.
Grundläggning och plattan gjöts av Leffa på MAB i Linköping. Även här fantastiskt bra killar som även hjälpte mig med avloppet i somras.

Rubenssons borr som borrade en 85 meter djup färskvattenbrunn gjorde ett strålande jobb. Nu hör det väl inte till vanligheten att man borrar efter eget vatten men Kent Rubensson är hur bra som helst och har dessutom konkurrenskraftiga priser. Kjella och hans killar på Måleritjänst skulle jag också kunna anlita alla dagar i veckan.

 

Däremot skulle jag tänka till både en och två gånger när jag ser en offert från Linköpings Plattsättning igen. Ja så här i efterhand skulle jag aldrig i helvetet anlita den firman privat. Till saken hör att jag enligt ovan gjorde allt i min makt för att hålla budget, allt för att undvika oförutsedda utgifter. Bla beställde jag extra små klinkers runt golvbrunnarna för att det skulle bli enkelt för kakelkillarna att få till fallen i våtutrymmen. Tror ni inte skojarna lik förbannat fakturerar extra 2500:- plus moms för arbete med ”stora kakelplattor”. Det tyckte tydligen mina 30 cm plattor på övriga golvet var alldeles för stora? Kan vara värt att se upp för detta ockerföretag. KAN VERKLIGEN INTE REKOMMENDERAS!!! Välj en annan kakelsättare om ni har möjlighet.

 

 Här ser man även specialtoaletten som har en separat urin-del för att inte spola onödigt mycket.

Summa kardemumma så har man lärt sig otroligt mycket under resans gång. Allt för mycket för att skriva här men det jag generellt kommer ta med mig till nästa husbygge är att planera ännu mera innan. Hur allt ska se ut, inte bara huset utan även garageuppfart, altan, trädgård etc.
Allting går liksom i varandra. Jag hade tex sparat minst en veckas jobb och en massa onödiga utgifter om jag i ett tidigare skede planerat in var altanen skulle byggas. Då hade förankringsjärn gjutits in i plattan, plintlådor hade kunna fyllas upp när betongbilen var på plats. Jag hade även byggt huset en annan årstid så byggställningen runt huset kunnat nyttjas på kvällarna för att måla fasaden.
Men det är klart, jag läste någonstans att runt sitt tredje husbygge så har man lärt sig av sina tidigare misstag.
Så jag har ju några hus kvar innan även jag är fulländad;)
Innan vi lämnar husbygget vill jag passa på att tacka Johan och Kjell på Sten & Marmor, Fredric på FirmaBygge och likadant Johan och Eva på XL-bygg i Linköping för suverän service i alla dess former. Stort Tack!!

Annars har det varit snålt med dråpligheter i sommar. Jag har försökt fokusera på altanbygget som varit prio ett. Eller försökt förresten, det har inte funnits något annat i mitt huvud under semestern. Upp kl 08.00 och verktygen åkte inte undan förrän mörkret la sig. Och det har gett resultat.

 Detta är under resans gång...och tack pappa för all hjälp och goda råd ifrån dig.

Det är mitt första altanbygge så varför fega?!. 150 kvadratmeter senare. Men jag var nog lite optimistisk när jag första veckan på semestern började borra för plintskor i berget. Jag började snabbt inse att 5 veckors semester aldrig skulle räcka trots 12-timmars dagar. När kvällarna kom kände jag hur min blick var helt tom, ont i större delen av kroppen och konstiga domningar i händer och fingrar. De säger att ett husbygge kan förgöra det mest solida förhållandet men ett litet nätt altanbygge tillsammans med en 8 månaders kan alla gånger sätta käppar i hjulet...om inte annat försvinner mycket av egentiden för varandra.

Både jag och Petra la oss om kvällarna fullständigt utslagna, jag rent fysiskt och Petra mentalt slutkörd då hon icke att förglömma tagit det största lasset med Elliot. Jag vet faktiskt inte hur hon lyckades få ihop sommaren, för ovanpå detta har hon smygstartat nytt jobb på Swedbank och dessutom fortsätter med klasserna på Actic och fan ta den som rubbar eller tar bort dessa ur hennes liv. Då vet vi som känner Petra att hon skulle dö en smula inombords, det är liksom hennes livstil, hennes passion.....förutom paj och smågodis dårå.
Det sista la jag till nu när jag sitter här proppmätt efter middagen och korrekturläser. Och Petra tar fram resterna efter gårdagens äppelpaj och öser upp ett lass som skulle få jätten Magnus Samuelsson att reagera.

-Ska inte du ha något? frågar hon mig med en blick som avslöjar nån form av dåligt samvete. Men detta samvete är som bortblåst när 2 kilos påsen lösgodis åker fram efter pajen. Det är ju ändå måndag flinar hon och tar ytterligare en zip på vinglaset med vetskapen att hon är värd alla sina laster efter dagens träningspass. Jag har vant mig och skakar bara på huvvet inombords.

Men återigen, utan Petras hjälp med Elliot hade väl knappt stolpskorna varit gjutna idag. Detta är något jag aldrig kommer förringa och jag hoppas när Elliot en dag får egna barn han förstår vad hans mamma gör för honom. Vilken fantastisk mamma han faktiskt har.
Idag kan man bara se detta genom den fantastiska tillit och ögonkontakt han har med sin mamma. En kontakt som ingen annan någonsin kommer rå på, inte ens jag. När jag skriver dessa rader så kommer jag tänka på en låt som jag tycker alla föräldrar borde lyssna på. Texten är helt makalös och jag har varje gång lika svårt att hålla tårarna tillbaka…J.J BARRIE – NO CHARGE , helt magisk och jag tycker den låten säger rätt bra vad jag vill få fram, älskar dig Petra.

Nog om altanhelvetet, ja skiten är inte klar så jag börjar känna att det tär både mentalt och fysiskt. Speciellt när vädret är som det är, kapsåg och övriga verktyg åker in och ut ur garaget var 10:e minut. Bara det är ju ett fys-pass i sig.

Hur eller hur, efter många sena kvällar med snickartrianglar och måttproblematik så kände jag att det var nog för en stund. Jag tänkte ta en vilodag helt enkelt. Eller ja, vilodag och vilodag?

Jag bytte skruvdragaren mot röjsåg rättare sagt. Jag hade "släppt iväg" både gräsmatta och sly så nu skulle trimmern få bekänna färg. Hörselkåpor, visir och bärsele åkte på. Likadant trådhuvet med innehållande tråd som vi alla vet har en tendens att slås av i tid och otid. Efter fyrahundra 'förbannade trådjävel' och ännu fler svordomar så bytte jag ut trådhelvetet till den stora metallklingan och gick lös på både grästuvor och grenar och buskar.

 

Jag letade mig ner mot vattnet där vassen hade fått fäste igen. Tyckte det gick både bra och smidigt då jag och Krille (vän och numera granne) dessutom hade påbörjat en större 'eldningshög' med sly vid vattenbrynet när jag plötsligt känner hur någon typ drar en skruvmejsel rakt genom vänsterhanden. Jag skrek till och tittade ner på min överhand där värsta jordgetingen hade borrat sig fast.
Fyra nanosekunder senare har jag fem-sex stycken gulsvarta bestar innanför visiret. Paniken var ett faktum. Där stod jag, i full mundering med en högvarvande röjsåg fastspänd i en sele runt bröstkorgen med tre tusen argsinta jordgetingar runt omkring mig.

För första gången fick jag nyttja akutsäkringen på selen och maskinen åkte i backen.
Jag slet av mig hjälmen och i förra ägarens fyra nummer för stora gummistövlar sprang jag för allt jag var värd, fy fan det måste varit en syn för gudarna.
På vägen upp till huset känner jag ytterligare ett stick på tummen och ett på axeln.
Petra som har fått syn på spektaklet kommer utrusande och skriker frågande:
-Vad är som händer?!? Hon trodde jag sågat av mig någon kroppsdel och drabbats av panik.
-Det är getingar, det är getingar, skriker jag i fortsatt panik.
-Var då, säger Petra
-De är överallt, skriker jag och springer i cirklar och fläktar med armarna. Samtidigt känner jag ett kraftigt stick på ryggen och tittar ner på magen där tre, fyra till argsinta djävlar sitter och stirrar på mig.
-Slit av dig tröjan, skriker Petra.
Jag fick av mig tröjan och sprang ytterligare några varv runt huset.

Jag kände hur adrenalinet rusade genom kroppen och svetten rann på ryggen.
Precis det man ska göra när man blir stungen eller biten. Spring så mycket du kan så giftet sprider sig i kroppen så du dör på ett mindre smärtsamt sätt.

Nej skämt och sido, när värsta pärsen hade lagt sig och jag satte mig i gräset för att pusta ut kom nu nästa potatis. Jag hade tappat räkningen på antalet stick och kan själv inte minnas att jag tidigare i mitt liv blivit stungen, inte så många gånger i varje fall.
Hur skulle jag reagera? Grannen hade ju tidigare i somras dragit sina fruktansvärda historier hur han som överkänslig reagerar på minsta bistick. Det var ilfart in till akuten annars var det defibrillatorer och kortisonsprutor rakt in i hjärtat!!....typ;)