blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

There is a new store in town.

Kategori: Allmänt

 

Oj, detta inlägg blir lite intressant i många bemärkelser.....
Ni som följer oss vet att jag inte skrivit på ett tag men nu när jag väl öppnade bloggen såg jag att där låg ett redan påbörjat inlägg som presenteras nedan. När jag skummar vad jag skrivit inser jag att detta var rätt tidigt i somras och jag för stunden var en rejält sliten själ...håll till godo.
Jag fortsätter sedan med lite spännande nyheter om hösten.

ORKAR INTE MER..

Jag trodde i min enfald att jag tillhörde den delen av mänskligheten som klarar allt, som aldrig backar ur, som aldrig går in i väggen. Ni vet dom som kan vara uppe hela natten, lämnar ungar på dagis, gör 10 timmar övertid i veckan, inkluderar tre FYS-pass på luncherna för att sedan snickra altan till solen går ner. Och däremellan hinner handla mat, köpa spik och virke för att sedan avsluta veckan med ett helgbesök till Kolmården med familjen.

Men sista tiden känner jag att jag hör till den andra sidan, ska vi kalla den ”the dark side”. Vi som måste ha vår åtta timmars sömn, vi som behöver återhämtning, vi som inte har samma psyke, vi mindre uthålliga, eller ”GLARRE-GLAS-KROPP” som min standup-ande sambo brukar skämta om min som hon oxå kallar den *manliga åkomma*?! Ja jag är väl av samma uppfattning, ni kvinnor har absolut en högre smärttröskel. Det är inte för inte som Gud låter er föda barn. Men faktum kvarstår, känslan i kroppen har jag aldrig tidigare varit med om;

Kroppen värker som värsta fibromylargi-epidimin, orken finns inte där över huvud taget; lealös i varenda lem, huvudet värker så du ser svarta prickar och blicken är tom som en toarulle. Har ni någonsin känt känslan så vet ni vad jag pratar om......jag tror att det är detta folk kallar för den berömda 'väggen'?!?

The dark side of life....?

Det är absolut en skrämmande känsla, du kommer hem efter jobbet och kan inte förmå dig annat än lägga dig i soffan. Benen bär inte ens för att leta efter fjärrkontrollen. Lilleman drar i dina fingrar för att du ska leka med bilarna och du gör allt i din makt för att inte visa att huvudet är i spillror.

 

Mellan Ferrari-sladdarna på golvet snurrar tankarna i hypokondrikerns hjärnhalvor; Vad är det egentligen som är fel? Är jag sjuk? Ja det är väl mer ett konstaterande men är jag allvarligt sjuk?

 

 Det är tur att denna unge man ger så otroligt mycket energi....

Efter lite tröst och medömkan hos min sambo och tillika stålkvinna som lever på den andra sidan av psykologins mörka sida....

 supersmurfen

.....får jag förklarat att det kanske inte är så jättekonstigt;

’Du har senaste tiden anlagt vägar och grusgångar, bygger altaner, spaljéer och uterum. Du startar företag och bostadsrättsföreningar, jagar lokaler, springer på banker och skriver avtal, säljer släpkärror och husvagnar. Jagar fåglar i öppna spisen och dessutom blir du påkörd på väg till jobbet. Du har inte funderat på om det är lite mycket just nu? -Alla har vi ju liksom en gräns, avslutar hon med en lite halvorolig blick.

Jo, hon har kanske rätt? Som jag sa, jag trodde inte att jag hade någon gräns.

Men värken i tummen och axeln gör att jag blir påmind varenda morgon att min gräns förmodligen är nådd. Fruktbudet som mejade ner mig utanför Universitetet har satt sina fysiska spår. Killen som låg efter i tidsschemat körde rakt ut i gatan vilket resulterade i en dubbel saltomortal med skruv innan Stenberg landade på axeln och vred tummen ur led. Föraren hoppade ur bilen, drog nån story om solen i ögonen och frågade till slut hur det gick?!? Jag tittade på killen som såg ut att knappt vara gammal nog för att sitta på en Puch Dakota.
-Jo jag överlevde, hör jag mig själv säga….ståendes på huk med upprivet hål i byxorna och armen i en mitella-liknande ställning.

-Bra, jag har lite bråttom och måste iväg, säger killen innan han hoppar in i skåpbilen och försvinner.

Där satt jag och försökte med vänsterarmen skrapa ihop resterna av matlådan och cykeldelarna som låg utspridda över gatan. Ja det kanske är dags att dra ner på tempot?

 Lite kärlek så var cykeln hel igen.....ja den är lite udda men det är ägaren oxå;)
 
FÅGELKRAKEN

Å sen var det fågeln ja, det var ju en morgon för sig. Efter dagisinskolning med Lilleman så har ju förkylningarna hos lillen avlös varandra och så även denna natt. Igentäppta andningsvägar gjorde att han höll oss vakna större delen av natten. När jag väl somnat framåt kl 4 på morgonen så smyger Petra in i mitt sovrum vid 7-blecket. (ja vi har numera skilda sovrum för att växelvis få nån typ av sömn om nätterna)

-Älskling, vi har ett problem, hör jag någon viska i mitt öra. Det är någon i kaminen!!!!

-Va?! Jag är fortfarande i någon form av sovande dvala när jag ber henne upprepa det hon precis sa.

-Det är någon inuti kaminen?! Jag förstår att jag faktiskt inte drömmer när jag hör hur något far upp i kaminröret och sakta glider ner med ett gaffel-dragandes-mot-porslin-liknande ljud. Men va fa-an är det frågan om.? Efter lite avvaktande så är det bara att konstatera, vi har verkligen en fågel i kaminröret.

Jaha, jag såg den ganska omfattande nermonteringen framför mig. Hur fan ska vi annars få ut kraken? Han kan ju omöjligtvis snirkla sig igenom alla rökkanaler och ut i själva eldstaden. Efter lite huvudbry och underökningar var alla skruvar och tätningslister satt dammar det lik förbannat till i eldstaden och ner dimper fågelskrället. Till saken hör att kamin-städningen av senaste myskvällarna tyvärr hade uteblivit. Så ni kanske kan föreställa er effekten av en flaxande fågel tillsammans med askan från i varje fall tre kvällars eldande!!!!!

Fy-fan det blev helt svart där inne. När det värsta askmolnet hade lagt sig sprang jag och hämtade en handduk för att försöka få tag i vår oinbjudna gäst. Väl tillbaka så var han som bortblåst. Nej, då hade han väl krupit tillbaka upp i kaminröret och försökte ta sig ut den vägen igen. Jag bredde mig en macka och försökte hitta någon dag i kalendern då jag kunde börja montera ner skiten.

Men så hände det igen. Full av utmattning damp han ner i eldstaden igen. Jag kasta snabbt i mig sista juicen och öppnade kaminen försiktigt, för en askgrå flaxande stare i det vita vardagsrummet var det sista vi vill ha.
Jag slängde handduken över den lilla krabaten och tog ett stadigt tag. Det blev en liten fajt men efter lite bestyr kunde jag lugna ner vår lille vän. Elliot fick klappa pippin innan den släpptes ut i det fria igen. Skitig och lite omtumlad men 'fri som en fågel'. Själv såg jag ett hel dagsverks jobb insparat.

 

pippin...

NÄRA DÖDEN IGEN.....

Som om inte detta vore nog...men jag får iofs skylla mig själv som faktiskt utsätter mig för massa idiotgrejor oxå. 
Förra veckan var det tex dags för den årliga nära-döden-upplevelsen. Jag stod nämligen återigen där på startlinjen och frågade mig ännu en gång vad fa-an jag gjorde där? I år insåg jag dessutom att vi i fjol var till Kreta när Blodomloppet gick av stapeln. Jahaja? Två års frånvaro, inte ett löpsteg så långt ögat kan nå, hur ska detta sluta?

Fem minuter innan start visar mina kollegor sina coola fräscha appar där du kan se snygga kurvor på distans, löphastighet, höjdkurvor, kaloriförbrukning etc etc. Ja men va fan, en sån vill ju även jag ha nu när jag ändå ska ut på milen. Om inte annat kanske abulanspersonalen får enklare att snappa upp mina GPS-kooordinater när jag ligger i dikeskanten och chippar efter luft.

Sagt och gjort, jag laddar ner en app som min kollega försäkrar funkar. 4G i all ära men jäklar vilken tid det ska ta. Startskottet närmar sig och bara 60% nedladdad, jag kände hur stressen kom krypade 80% 90% 100% YES!!!! Ehhh?! Registrera ny användare eller logga in med Facebook, men va fa-an? Aja med mitt redan förkonfigurerade Facebook-konto borde det gå snabbt?!!

Registrering klar, yeehaaaa!!!
Jaha var tog appenhelvetet vägen? Den blev som uppslukad av alla appar i telefonen? What the fuck!!!, den brukar ju hamna på sista sidan? -Ahhh där är den.

Då ska man bara få igång skiten...samtidigt som jag letar efter startknappen så tittar jag upp och inser att mitt frenetiskt letande efter appar gjort att jag totalt missade när min startgrupp drog iväg....HEEEEELVETE.

Jag sprang fram till startlinjen och förklarade för någon inbiten funktionär att jag totalt missade ivägsläppet. Till min räddning var det tre tjejer som oxå lyckats missa att typ 3000 människor drog iväg i vår startgrupp!!!

Ni får vänta till vi dragit iväg promenadgänget säger en skäggig farbror och pekar på typ 2000 människor som står stampande och väntar. Tjena, inte för att jag är någon elitlöpare men att hamna bakom promenadgänget kändes inte som upplagt för någon vinnartid. Aja det kanske bara är bra med tanke på avsaknaden av träning intalar jag mig själv.

Promenadgänget motades iväg som värsta ko-släppet och så var det våran tur, vår lilla startgrupp på fyra.
Tjejerna tog täten och vi fick springa på andra sidan slitzlingen för att inte springa över "kossorna". Jag blev lite förvånad att tjejerna höll det tempot som de gjorde. Man kan ju många gånger avläsa på kroppsform om någon kommer springa som på moln de nästföljande 10 kilometrarna. Detta var inga fjäderlätta tjejer så jag var mäkta imponerad men efter två kilometer klappa den ena tjejen igenom och vid första vätskekontrollen var även de andra två färdiga för idag.
Jag ska inte göra denna resa till någon långdragen historia....jag förstod ganska snabbt att detta inte skulle bli något personbästa så istället för att satsa på pallplats höll jag igen till den sista kilometern där jag rutinerat visste att funktionärerna sadistiskt dragit banan genom stadens uteserveringar!!!!
Ja men ni kan ju tänka er själva, mer död än levande ska man dessutom i slutet av loppet exponeras för halva Linköping. Skapligt motbjudande där folk i godan ro sitter och käkar och får ser Stenberg stappla fram från vägkant till vägkant, grön i ansiktet och spyfärdig för att försöka nå målsnöret.
Så jag sparade mig för att se hyffsat obemärkt ut genom stadens torg medan mitt hjärta skrek, stanna för helvete.
Men jag tog mig i mål och kunde nästföljande vecka inte gå som en normal människa. Som man bäddar får man ligga. Men känner jag mig rätt står jag väl där igen....nästa år.

 

NEW STORES IN TOWN.

Så nu är jag tillbaka i realtid:) Jag har fått ny energi. Även om det fortfarande är många bollar i luften så går det i varje fall åt rätt håll. Uterummet börjar komma på plats, båthamn utgrävd, huset halvmålat CHECK!!...men å andra sidan Rom byggdes inte på en dag som min förståndiga sambo brukar påpeka.
Men för att gardera upp och inte gå sysslolös till hösten så har vi startat ett nytt spännande projekt framöver.

Vi kommer nämligen öppna en ny butik nere på Tornby i september, bredvid Lindholms Möbler vid Tornet.
Japp så är det. Vi är i full färd att sätta upp kassasystem, inredning, övervakningskameror, kundkorgar etc.
- Va´, vad händer, frågar sig någon? Jo nu mitt herrskap ska ni få höra......BAKFICKAN is the place.

Linköping ska få ett "Blocket" i fysiskt form. I vår butik finns nämligen nästan 200 st stora skåp (160x160 cm) där du som privatperson eller företag ställer ut allt du vill sälja. Du hyr ett eller fler skåp, sätter priser på dina grejor/kläder och behöver sedan inte bry dig. Vi (personalen) säljer prylarna och vid försäljning ramlar pengarna in på ditt konto. Streckkoden på Dina grejor är kodad till Ditt skåp och till Dig som hyr skåpet.

 Här står idag en väldig massa skåp.....det kommer bli sååååå bra.

Det kommer bli otroligt mycket fina grejor som får nya ägare......En fantastiskt intressant butik med många fina grejor. Allt ifrån nya oanvända prylar till nostalgi, antik och framför allt en massa fina fynd för den som letar.

Så för att komma igång snabbt och för att det ska finnas fulla skåp direkt vid premiären vill vi att just Du rensar där hemma och hyr ett skåp nere hos oss. Vi kommer i september köra ett öppningserbjudande som jag får återkomma till. Sen hoppas vi på fullt hus hela hösten och vintern. Vi vet från andra städer att man per skåp lätt kan sälja för 1500-3000:-/vecka lite beroende vad man har för grejor förstårs. Men allt ifrån kläder (finns hängare och galgar), leksaker, skivor, prydnadsaker, lampor, spel, böcker, verktyg, elektronik, barnkläder.....ja bara du och fantasin sätter stopp.

Vi jobbar i skrivande stund att få ordning på en informativ och bokningsbar hemsida vilket jag oxå återkommer med inom kort..Har även startat Facebooksidan "Bakfickan Linköping" där vi kommer marknadsföra och göra reklam för nyinkomna prylar. Hjälp oss att få detta till Linköpings mest besökta butik....gratis parkering:)

Vad har vi mer att se fram emot till hösten? Såg i Corren att den välrenomerade mäklarfirman BJURFORS ska slå upp portarna i stan. Närmare bestämt i bokhandelns gamla lokaler på St Larsgatan. Väldigt spännande att se att en av Sveriges mest anrika mäklarfirmor väljer att etablerar sig i Linköping.
Enligt säkra källor har man redan knutit upp en erfaren och trygg stab. Jag vet dessutom att kontoret kommer få en fantastisk assistent som kommer få kunderna att känna sig varmt välkomna och med den laguppställningen med 'Gustav i Spetzen' är jag är övertygad att Linköpingborna definitivt kommer att välja Bjurfors framöver. Jättekul och stort lycka till.

 

Med detta sagt ska jag nu ner till Tornby och skruva ihop lite fler skåp. Väl mött i höst vänner!
Eller i höst föresten, jag återkommer inom kort med lite fler sommar-anektdoter.

 

 

Kommentera inlägget här: