HERRE GUD....!!
Kategori: Allmänt
Nej jag har inte gått och blivit frälst.
Det är bara resan med cirkusen som fortsätter och jag drog nitlotten som fick Elefanten som resesällskap.
Ja, jag jag ska väl inte säga för mycket som med hjälp av min egen tyngd satte fingrarna i kläm i en solstol.
Fördelen att åka med en klumpeduns är att det alltid händer något. Du får liksom sällan tråkigt.
Nackdelen, att man hela tiden går på helspänn, speciellt när man är på andra sidan jordklotet, du vet inte hur långt du har till närmaste hjälp eller sjukhus.
Inte ens när du ska sova kan du vara lugn.
I morse skulle tex Elefanten ut och springa och av ovan anledning så tänkte även jag kravla mig upp i ottan och följa med på en sympatirunda.
Men Stenberg hade inte räknat med en säng något mjukare än ett klinkergolv och djungeln utanför där en kinesisk näktergal förmodligen rökt på hela natten och hade sin peak runt 04.00, fy fan vicket liv.
Det slutade med att jag var närmast orörlig när Petras klocka ringde kl 08.00.
Petra, som i stort sätt kan somna på en cykel var lika pigg som vår skönsjungande chingaal näktergal for ut i badrummet där hennes träningskläder hängde på tork i duschen.
Jag drog täcket över huvudet och försökte lokalisera mina helt bortdomnade kroppsdelar.
Natten hade verkligen satt sina spår, jag var trött som ett barn och efter några resor fram och tillbaka samt nya boenden visste jag knappt var jag var. Det enda jag visste var att en löprunda var helt uteslutet.
I samma veva som bitarna börjar falla på plats var jag befinner mig så hör jag ett illskrik som fortplantar sig med enorm resonans från badrum vidare ut i sovrummet till mina slumrande öron.
Fyfan, min kropp som jag aldrig trodde skulle vakna till liv igen reagerade instinktivt, ungefär som om ens barn sätter i halsen. På två nanosekunder var jag uppe ur sängen och möter en apskrattande och dyblöt ElefantPetra halvvägs till badrummet.
Då har hon stått och bytt om i duschen och kommer åt blandaren så kallvattnet åkte på med full kraft...varför är jag inte ens förvånad?!
Hur denna människa kan stå längst fram och instruera en hel klass är för mig en gåta.
Men det är kanske just hennes yviga rörelseschema som gör att hon får folk att gå åt samma håll trots allt?!?
Hur eller hur med tanke på att hon gör rätt bra ifrån sig där framme så släpper jag iväg den blöta katten och kryper ner i den stenhårda sängen igen.
Det sista jag hör innan jag sluter mina ögon är hur hon trillar till i den för henne helt felkonstruerade trappen utanför dörrn.
Jag somnar om med ett leende.
