blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

BAKFICKAN är igång...

Kategori: Allmänt

Som rubriken säger.....
Linköpings fräscha och coola Secondhand-butik nere på Tornby är äntligen igång.
Fy fan det har varit många turer innan vi till slut kom i mål.
Har det inte varit problem att hitta lokal så har det varit strul med internetleverantörer och båsleveranser för att inte tala om servercrashen inför invigningen!!!!
Men nu är de mesta intrimmat och vi är alltså igång.
Och detta är verkligen skitkul. Vilken succé!!
 
 
 Skåpen fylls på hela tiden....

Konceptet hittade vi i Nyköping men formatet är framför allt etablerat i norra Sverige och tar sig nu så sakteliga ner i Sverige. I Finland är det jätterstort och omsätter miljarder. Nu har det alltså även kommit till Linköping genom oss och butiken Bakfickan.

Idén är jätteenkel;
Du registrerar dig på hemsidan www.dinbakficka.se eller direkt i butiken. (Vi finns nere på Tornby, bredvid Lindholms möbler)
Här får du även dina prisetiketter som är unika för just ditt bås och du kan i lugn och ro prissätta dina prylar. Sedan kommer du ner med dina grejor och stylar upp ditt skåp, resten sköter vi nere på butiken.

Folk fyndar och handlar som i vilken butik som helst. Försäljningen från just ditt skåp ramlar in på ditt konto.
Du kan luta dig tillbaka och följa ditt båssaldot på hemsidan. Hur enkelt som helst.
 
 
Man kan fynda både nya och begagnade prylar i båsen.
 
 
Vi har haft öppet i drygt två veckor och har redan massor av bås fyllda med coola secondhandprylar.
Det är märkeskläder, leksaker, skor, heminredning, barnstolar, högtalare, spel och verktyg. Endast fantasin sätter stopp för vad du kan sälja, bara det får plats i eller på skåpet. Det är galet kul att gå runt och se vad folk säljer i sina bås.
Jag brukar jämföra det med 'Blocket fast i fysisk form'.
Kunderna gör ibland helt vansinniga fynd och våra klienter tjänar fina pengar på sina prylar, rakt ner i Bakfickan;)

Nu återstår bara att sprida budskapet. Alla som redan upptäckt butiken är helt lyriska och bokar både ett och två bås. Linköping har fått en Seconhandbutik med lite klass där det säljs grejor som man faktiskt vill ha lite betalt för. Därav sorteraras skräpet bort och nivån blir högre än på tex en loppis. Detta är så vansinnigt kul.
 
Kom in Ni oxå och fynda bland alla roliga saker. Men var ute i tid för guldkornen går först även om klienterna fyller på dina skåp kontinuerligt.
 
 
 
Och nu mina vänner, till alla ni som läser vår blogg. Ni får jättegärna dela detta inlägg för att så många som möjligt får upp ögonen för detta fantastiskt roliga koncept....så lovar jag att komma tillbaka med en resumé av Blandbergs galna sommar inom kort.
 
Ps. Glöm inte iskrapan imorron bitti, själv stod jag och traggla med ett trasigt dvd-fodral i morse, illkallt.

Turné

Kategori: Allmänt

Jaha så var Blandberg ute på turné igen, vi är tillbaka till vårt älskade Kreta. Jag trodde nog aldrig jag skulle falla så pladask för en Grekö som denna. Efter att ha rest runt en del i Söderhavet och framför allt i Sydostasien så har just dessa platser länge känns som ett svårslaget paradis här på jorden.
Men den korta 3 timmars resan och säkra 30 grader i skuggan samt Petras övertygelse om Greklands charm så gör vi nu tillsammans en sjätte trip till denna Medelhavspärla.
 
Petra och lillen åkte ner redan förra veckan med mormor som sällskap. Sedan bytte jag och mormor plats i fredags.
Men soooom jag har bävat för denna resa!

Till saken hör att jag förra veckan lagom till jobbstart åkte på ryggskottet från helvetet. Alltså på fullaste allvar.
Ni som varit med om detta vet vad jag pratar om, det är ju inget du önskar din värsta fiende.
Ryggen är ju en så pass central och vital funktion att du blir fullständigt utslagen och gravt handikappad; bara att ta sig i och ur bilen är ju en resa i sig. Jag blev tvungen att parkera vid en gräsmatta nere på jobbet; nådde preciiiis fram till dörrhandtaget, fick försiktigt sparka upp dörren och med armarna dra mig ut genom dörrhålet och rulla ner på gräsmattan. Alltså på allvar?!?

Ja ni skrattar men det gör så djävla ont så det går inte att beskriva med ord. Lagen om all djävulskap fick jag mitt i denna ganska avancerade manöver en nys-attack som fick mig att skrika rakt ut av smärta. Jag förstår att folk vände sig om och sprang i motsatt riktning för att inte förknippas eller beblanda sig med denna labila galning som tydligen snott en bil och rymt från psykvården.
Ja men tänk er själva, du hänger halvvägs ut ur bilen, ålandes med ena handen i handtaget ovanför dörrn och andra i instegslisten jämte bilsätet. Då kommer det från ingenstans fyra helt okontrollerade nysningar som får varenda kota och nervkanal att slå frivolter i din ryggrad. Ungefär där vet man att det finns ingen Gud.
 
Ni som varit där....strumporna kan vara ett helvete

Ett annat bevis på vår obarmhärtiga fader är om du i detta tillstånd behöver gå på toa vilket du förr eller senare måste. Alltså det är ju en upplevelse få ska behöva uppleva. Som de flesta vet så är den sittande ställningen det mest värdelösa för en ond rygg så att bara ta dig ner på sitsen är en apparat i sig. På något sätt krånglar man av sig byxorna och ungefär där har du klarat av 10% av äventyret. Det är nu den verkliga utmaningen börjar. Det absolut sista du vill är att utmana dina redan fiolspända ryggmuskler och definitivt inte nere i bäckenet som är en förlängning av ryggraden....minsta krysstning känns som en kniv genom ryggraden.
Du ber en sista bön att du inte är hård i magen men ganska snart svarar du dig själv, högröd i ansiktet och med en ironisk nick.....detta kommer ta tid.
När man väl letat sig igenom den fasen ska man nu nå runt med pappret utan att skrika lika många svordomar som under fas ett.
Det var ungefär här jag gav upp och rullade in i duschen för en undereds-tvätt.
Var fan tog 70-tals bidéerna vägen när man behöver dom som mest?

Ja ni får ursäkta men mitt/våra liv är inte facebookfabricerat med 'Champagne', 'Perfekta naglar, 'livet leker, 'jag älskar mitt liv med min underbara make' etc etc blablabla. (Det är bättre än så ler min nu korrekturläsande sambo  )

Nej det finns en anlednig till mitt fullständiga ointresse för dessa patetiska och så uppenbart kryddade sociala sidor. Och oxå en av anledningarna varför jag startade en blogg där det verkliga livet istället skildras.

På riktigt, det blir rätt genomskinligt att det bara är rosa moln, fluff-fluff och rocka rockring genom livet.
Man bara Eeeeelskar liiiivet (läs på dryg stockholmska)
Sen att växellådan havererade halvvägs ner i Tyskland, man har fått analklåda och att halva semestern regnade bort är det ingen djäääävel som pratar om. Inte heller några bilder? Konstigt?

Han är bara avundsjuk för att inte han lever mitt fantastiska liv tänker hon som samtigt klistrar på det bästa neon-filtret på den enda bilden från i somras där vinkeln gör att hon ser så där extra smal ut....
Ja och må så vara, men jag är fan så mycket mer imponerad hur man löser en växellådsrenovering på en trefilig Autobahn än att se nån djävel stå i solnedgången och dricka champagne på nån vingård i Italien i nåt töntigt "Carpe-Diem"-tema....IGEN.
(Nu korrekturläser jag högt och min kära sambo skrattar och skriker 'jävla Bitter-Ove' från solstolen bredvid)
 
 
Men jag tror oxå det är anledningen till denna bloggs populäritet och stora antal besökare. Vi hymlar inte, vi förskönar inte, vi berättar den nakna sanningen...
 
 
Och appropå det var var vi?....jo jag hade landat i Kreta och mötte upp Petra och Elliot nere i centrum efter en vecka ifrån varandra. Till saken hör att jag under ett år släppt iväg håret en del, ja senaste besöket hos frisören var nog förra våren så Lilleman blev dubbelt konfunderad när det helt plötsligt dök upp en för honom okänd kortklippt kille nere i Grekland som dessutom pussar mamma och låter som pappa.
Det var galet kul att se hur hans ansiktsuttryck ändras från 'vad är det som händer' till att lite osäkert titta på mamma och i ett obetalbart smajl utbrister paaaaa-ppaaaaaaa.
 
Nyklippt eller hur var det?
 
Efter en sedvanlig Mythos och Carbonara på en av Chanias bästa Italienska ska Petra givetvis envisas med att gå hem från stan.
Sagt och gjort, löpskorna snörades på och den 5 km långa hemfärden var påbörjad.
Joro att man precis suttit 4 timmar som i en sardinask i ett av Ryanairs mest 'exklusiva' flyg tar vi ingen hänsyn till. Det var bara försöka knäcka ut ryggraden och bita ihop.
Efter 20 minuters promenad blev jag i praktiken varse varför nyheterna hemma i Sverige envisades att rapporterade om den hänsynslösa värmeböljan nere i Europa. Helt galet, klockan var närmare midnatt och vi hade över 30 grader varmt. Skorna utan strumpor skavde, svetten rann längs ryggen och när den luftkonditionerade stadsbussen för andra gången blåser om oss i väggrenen kände jag att tårarna var nära, måtte vi snart vara framme.
Det var tur Petra höll låda på vägen. Efter en vecka ifrån varandra så fanns det maaaaaaassor att prata om.
Jag fick helt plötsligt klart för mig varifrån Elliot fått sitt joddlande ifrån, herregud!! Jag lyssnade och svarade när jag trodde hon behövde bekräftelse för i ärlighetens namn hade jag jämt skägg att överleva vår nätta lilla promenad.
 
 Kläder är överskattat i den här värmen....
 
Både jag och Petra var till 'Göran-naprapat' precis innan vi åkte. Han rekommenderade att småjogga för att få ordning på våra ryggar så det hade Petra förberett för oss under veckan. När vi 40 minuter senare nådde hotellet fick jag alltså informationen att i morgon bitti är det uppställning kl 07.00. Petra försäkrade; ingen löpning utan bara lite småjogg så kotorna hamnar rätt.
Kom inte tårarna när bussen åkte om oss så kom de nu. Jag hade föreställt mig semester; solstol, parasoll och en drink i näven, ingen djävla trainingcamp. Ack vad jag bedrog mig men samtidigt borde jag ha förstått, jag lever ju trots allt med Lindbergskan.
 
Sagt och gjort, Lilleman väckte oss i vanlig ordning vid 7-blecket och det var bara att få det hela överstökat.
Efter lite morgonbestyr efter gårdagen ankomst inser dock Petra att hon måste ha tappat en av sina älskade flippfloppsandaler på vägen hem.
Jaha då ska vi "smygstarta" veckan genom att springa fram och tillbaka till stan exakt den vägen vi tog i natt.....i tron att finna en sko på vägen.
Herregud det är ju över en mil och med barnvagn dessutom!!!
Jag insåg faktum, bet mig i läppen och försökte se fram emot frukosten som väntade när vi kom tillbaka.
Vi hade dock ett problem, vagnen hade under nattens äventyr fått punka på vänster bakdäck. Men va fan?!
Efter lite jagande så här på morgonkvisten sprang vi till slut på en vresig Michelin-gubbe som kunde laga vårat däck. Vresig ja, det måste i varje fall varit Kretas absolut mest o-charmiga däckgubbe. Han hade minsann inte på något sätt lust att laga barnvagnsdäck som sin första uppgift denna morgon och han kunde inte visa det mer tydligt.
-Den killen ska inte jobba i servicebranschen, var Petras diplomatiska kommentar när vi betalade för den nya slangen. Demonstrativt tackade vi ödmjukast för hjälpen och kom till slut i väg. Ni som följer oss vet min på senare tid totala avsaknad från träning så att bara ge sig ut och småjoggà kändes som en bedrift i sig.
Petra började även hon känna av ryggen och bad mig ta vagnen. Detta tillsammans med den stigande temperaturen gjorde att jag fem minuter senare snabbt bestämde att denna morgonrutin absolut inte skulle fortsätta Stenbergs fortsatta vecka.
 
 
Hur eller hur, vi sprang och vi sprang och som värsta uteliggarna sprang vi och tittade ner i samtliga sopkärl för att se om någon hittat och kastat sandalen, men icke. Väl framme på största shoppinggatan där vi kvällen innan bytt till jumpadojor dyker Petra ner i ett av sopkärlen. Å vad jag önskade att jag hade haft telefon/kameran med mig. 
De nyvakna grekerna måste ju ha undrat hur det egentligen står till med dessa svenska turister som står och gräver bland matrester och skräp. Jag gick en bit ifrån och låtsades inte känna henne.....men ingen flipflopp.
 
Kvicksilvret steg snabbt på termometern och vi vände hem mot frukosten igen. Vet inte om Petra sprang och tittade i rännstenen men halvägs tillbaka hör jag en rejäl duns bakom mig. Jag blir helt iskall i kroppen då jag hinner föreställa mig värsta scenariet där Petra blir påkörd och skär upp hela benet på nån rostig skrothög till grekbil. Jag vänder mig om och ser hur ett av sopkärlen fortfarande står och vobblar sen Petra hade sprungit takt in i en 2x1,5 meter stor, grön soptunna. Alltså på fullaste allvar?!?
Samtidigt som jag känner en otrolig lättnad så borde jag ju ha förstått att det kunde varit något sånt när man är ute och vallar klumpedunsen.
Petra höll sig för höften och jag såg hur ont hon hade samtidigt som hon inte kunnde hålla sig för skratt.
-Säg inget, skrek hon högröd i ansiktet samtidigt som hon pekade på sin tatuering på armen "The Elephant".
 
Tatueringen
 
Jag skakade på huvudet, sträckte mig ner till Elliot i vagnen och berättade vilken otroligt charmig mamma han har.
Han log mot mig, kliade sig på kiinden och kontrade med -Maaaaammaaa.
Det var tur att vi 5 minuter senare sprang på hennes älskade sandal som låg och vickade på en trottoarkant.
Helt plötsligt gick allt mycket lättare, solens värme var bara skön, höften gjorde inte lika ont och vi var snart hemma till frukosten. Hela dagen låg framför oss, tänk att man kan bli så lycklig över något så enkelt.
 
 
Det var väl en å annan ytterligare fadäs under veckan men i det stora hela lyckades vi nog bättre än någonsin att bara vara, njuta av sol, värme och ledighet. 
Det är ju dock alltid lite speciellt att resa med barn som börjar bli kaxiga när det kommer till att gå/springa och därav oxå ska testa sina gränser. Lilleman har under resan upptäckt att Jesus fortfarande är den enda som kan gå på vatten. Poolen är väldigt djup och färgen i poolen kommer från den blåa botten.
Vi eller rättare sagt jag som 'förstagångssmåbarnsförälder' har lärt mig att man kan verkligen få punktering på en barnvagns samtliga däck under en veckas tidsrymd. Då promererar man rätt mycket va`?!?
 
 
Snart tillbaka, trevlig helg.
 
 
 
 

There is a new store in town.

Kategori: Allmänt

 

Oj, detta inlägg blir lite intressant i många bemärkelser.....
Ni som följer oss vet att jag inte skrivit på ett tag men nu när jag väl öppnade bloggen såg jag att där låg ett redan påbörjat inlägg som presenteras nedan. När jag skummar vad jag skrivit inser jag att detta var rätt tidigt i somras och jag för stunden var en rejält sliten själ...håll till godo.
Jag fortsätter sedan med lite spännande nyheter om hösten.

ORKAR INTE MER..

Jag trodde i min enfald att jag tillhörde den delen av mänskligheten som klarar allt, som aldrig backar ur, som aldrig går in i väggen. Ni vet dom som kan vara uppe hela natten, lämnar ungar på dagis, gör 10 timmar övertid i veckan, inkluderar tre FYS-pass på luncherna för att sedan snickra altan till solen går ner. Och däremellan hinner handla mat, köpa spik och virke för att sedan avsluta veckan med ett helgbesök till Kolmården med familjen.

Men sista tiden känner jag att jag hör till den andra sidan, ska vi kalla den ”the dark side”. Vi som måste ha vår åtta timmars sömn, vi som behöver återhämtning, vi som inte har samma psyke, vi mindre uthålliga, eller ”GLARRE-GLAS-KROPP” som min standup-ande sambo brukar skämta om min som hon oxå kallar den *manliga åkomma*?! Ja jag är väl av samma uppfattning, ni kvinnor har absolut en högre smärttröskel. Det är inte för inte som Gud låter er föda barn. Men faktum kvarstår, känslan i kroppen har jag aldrig tidigare varit med om;

Kroppen värker som värsta fibromylargi-epidimin, orken finns inte där över huvud taget; lealös i varenda lem, huvudet värker så du ser svarta prickar och blicken är tom som en toarulle. Har ni någonsin känt känslan så vet ni vad jag pratar om......jag tror att det är detta folk kallar för den berömda 'väggen'?!?

The dark side of life....?

Det är absolut en skrämmande känsla, du kommer hem efter jobbet och kan inte förmå dig annat än lägga dig i soffan. Benen bär inte ens för att leta efter fjärrkontrollen. Lilleman drar i dina fingrar för att du ska leka med bilarna och du gör allt i din makt för att inte visa att huvudet är i spillror.

 

Mellan Ferrari-sladdarna på golvet snurrar tankarna i hypokondrikerns hjärnhalvor; Vad är det egentligen som är fel? Är jag sjuk? Ja det är väl mer ett konstaterande men är jag allvarligt sjuk?

 

 Det är tur att denna unge man ger så otroligt mycket energi....

Efter lite tröst och medömkan hos min sambo och tillika stålkvinna som lever på den andra sidan av psykologins mörka sida....

 supersmurfen

.....får jag förklarat att det kanske inte är så jättekonstigt;

’Du har senaste tiden anlagt vägar och grusgångar, bygger altaner, spaljéer och uterum. Du startar företag och bostadsrättsföreningar, jagar lokaler, springer på banker och skriver avtal, säljer släpkärror och husvagnar. Jagar fåglar i öppna spisen och dessutom blir du påkörd på väg till jobbet. Du har inte funderat på om det är lite mycket just nu? -Alla har vi ju liksom en gräns, avslutar hon med en lite halvorolig blick.

Jo, hon har kanske rätt? Som jag sa, jag trodde inte att jag hade någon gräns.

Men värken i tummen och axeln gör att jag blir påmind varenda morgon att min gräns förmodligen är nådd. Fruktbudet som mejade ner mig utanför Universitetet har satt sina fysiska spår. Killen som låg efter i tidsschemat körde rakt ut i gatan vilket resulterade i en dubbel saltomortal med skruv innan Stenberg landade på axeln och vred tummen ur led. Föraren hoppade ur bilen, drog nån story om solen i ögonen och frågade till slut hur det gick?!? Jag tittade på killen som såg ut att knappt vara gammal nog för att sitta på en Puch Dakota.
-Jo jag överlevde, hör jag mig själv säga….ståendes på huk med upprivet hål i byxorna och armen i en mitella-liknande ställning.

-Bra, jag har lite bråttom och måste iväg, säger killen innan han hoppar in i skåpbilen och försvinner.

Där satt jag och försökte med vänsterarmen skrapa ihop resterna av matlådan och cykeldelarna som låg utspridda över gatan. Ja det kanske är dags att dra ner på tempot?

 Lite kärlek så var cykeln hel igen.....ja den är lite udda men det är ägaren oxå;)
 
FÅGELKRAKEN

Å sen var det fågeln ja, det var ju en morgon för sig. Efter dagisinskolning med Lilleman så har ju förkylningarna hos lillen avlös varandra och så även denna natt. Igentäppta andningsvägar gjorde att han höll oss vakna större delen av natten. När jag väl somnat framåt kl 4 på morgonen så smyger Petra in i mitt sovrum vid 7-blecket. (ja vi har numera skilda sovrum för att växelvis få nån typ av sömn om nätterna)

-Älskling, vi har ett problem, hör jag någon viska i mitt öra. Det är någon i kaminen!!!!

-Va?! Jag är fortfarande i någon form av sovande dvala när jag ber henne upprepa det hon precis sa.

-Det är någon inuti kaminen?! Jag förstår att jag faktiskt inte drömmer när jag hör hur något far upp i kaminröret och sakta glider ner med ett gaffel-dragandes-mot-porslin-liknande ljud. Men va fa-an är det frågan om.? Efter lite avvaktande så är det bara att konstatera, vi har verkligen en fågel i kaminröret.

Jaha, jag såg den ganska omfattande nermonteringen framför mig. Hur fan ska vi annars få ut kraken? Han kan ju omöjligtvis snirkla sig igenom alla rökkanaler och ut i själva eldstaden. Efter lite huvudbry och underökningar var alla skruvar och tätningslister satt dammar det lik förbannat till i eldstaden och ner dimper fågelskrället. Till saken hör att kamin-städningen av senaste myskvällarna tyvärr hade uteblivit. Så ni kanske kan föreställa er effekten av en flaxande fågel tillsammans med askan från i varje fall tre kvällars eldande!!!!!

Fy-fan det blev helt svart där inne. När det värsta askmolnet hade lagt sig sprang jag och hämtade en handduk för att försöka få tag i vår oinbjudna gäst. Väl tillbaka så var han som bortblåst. Nej, då hade han väl krupit tillbaka upp i kaminröret och försökte ta sig ut den vägen igen. Jag bredde mig en macka och försökte hitta någon dag i kalendern då jag kunde börja montera ner skiten.

Men så hände det igen. Full av utmattning damp han ner i eldstaden igen. Jag kasta snabbt i mig sista juicen och öppnade kaminen försiktigt, för en askgrå flaxande stare i det vita vardagsrummet var det sista vi vill ha.
Jag slängde handduken över den lilla krabaten och tog ett stadigt tag. Det blev en liten fajt men efter lite bestyr kunde jag lugna ner vår lille vän. Elliot fick klappa pippin innan den släpptes ut i det fria igen. Skitig och lite omtumlad men 'fri som en fågel'. Själv såg jag ett hel dagsverks jobb insparat.

 

pippin...

NÄRA DÖDEN IGEN.....

Som om inte detta vore nog...men jag får iofs skylla mig själv som faktiskt utsätter mig för massa idiotgrejor oxå. 
Förra veckan var det tex dags för den årliga nära-döden-upplevelsen. Jag stod nämligen återigen där på startlinjen och frågade mig ännu en gång vad fa-an jag gjorde där? I år insåg jag dessutom att vi i fjol var till Kreta när Blodomloppet gick av stapeln. Jahaja? Två års frånvaro, inte ett löpsteg så långt ögat kan nå, hur ska detta sluta?

Fem minuter innan start visar mina kollegor sina coola fräscha appar där du kan se snygga kurvor på distans, löphastighet, höjdkurvor, kaloriförbrukning etc etc. Ja men va fan, en sån vill ju även jag ha nu när jag ändå ska ut på milen. Om inte annat kanske abulanspersonalen får enklare att snappa upp mina GPS-kooordinater när jag ligger i dikeskanten och chippar efter luft.

Sagt och gjort, jag laddar ner en app som min kollega försäkrar funkar. 4G i all ära men jäklar vilken tid det ska ta. Startskottet närmar sig och bara 60% nedladdad, jag kände hur stressen kom krypade 80% 90% 100% YES!!!! Ehhh?! Registrera ny användare eller logga in med Facebook, men va fa-an? Aja med mitt redan förkonfigurerade Facebook-konto borde det gå snabbt?!!

Registrering klar, yeehaaaa!!!
Jaha var tog appenhelvetet vägen? Den blev som uppslukad av alla appar i telefonen? What the fuck!!!, den brukar ju hamna på sista sidan? -Ahhh där är den.

Då ska man bara få igång skiten...samtidigt som jag letar efter startknappen så tittar jag upp och inser att mitt frenetiskt letande efter appar gjort att jag totalt missade när min startgrupp drog iväg....HEEEEELVETE.

Jag sprang fram till startlinjen och förklarade för någon inbiten funktionär att jag totalt missade ivägsläppet. Till min räddning var det tre tjejer som oxå lyckats missa att typ 3000 människor drog iväg i vår startgrupp!!!

Ni får vänta till vi dragit iväg promenadgänget säger en skäggig farbror och pekar på typ 2000 människor som står stampande och väntar. Tjena, inte för att jag är någon elitlöpare men att hamna bakom promenadgänget kändes inte som upplagt för någon vinnartid. Aja det kanske bara är bra med tanke på avsaknaden av träning intalar jag mig själv.

Promenadgänget motades iväg som värsta ko-släppet och så var det våran tur, vår lilla startgrupp på fyra.
Tjejerna tog täten och vi fick springa på andra sidan slitzlingen för att inte springa över "kossorna". Jag blev lite förvånad att tjejerna höll det tempot som de gjorde. Man kan ju många gånger avläsa på kroppsform om någon kommer springa som på moln de nästföljande 10 kilometrarna. Detta var inga fjäderlätta tjejer så jag var mäkta imponerad men efter två kilometer klappa den ena tjejen igenom och vid första vätskekontrollen var även de andra två färdiga för idag.
Jag ska inte göra denna resa till någon långdragen historia....jag förstod ganska snabbt att detta inte skulle bli något personbästa så istället för att satsa på pallplats höll jag igen till den sista kilometern där jag rutinerat visste att funktionärerna sadistiskt dragit banan genom stadens uteserveringar!!!!
Ja men ni kan ju tänka er själva, mer död än levande ska man dessutom i slutet av loppet exponeras för halva Linköping. Skapligt motbjudande där folk i godan ro sitter och käkar och får ser Stenberg stappla fram från vägkant till vägkant, grön i ansiktet och spyfärdig för att försöka nå målsnöret.
Så jag sparade mig för att se hyffsat obemärkt ut genom stadens torg medan mitt hjärta skrek, stanna för helvete.
Men jag tog mig i mål och kunde nästföljande vecka inte gå som en normal människa. Som man bäddar får man ligga. Men känner jag mig rätt står jag väl där igen....nästa år.

 

NEW STORES IN TOWN.

Så nu är jag tillbaka i realtid:) Jag har fått ny energi. Även om det fortfarande är många bollar i luften så går det i varje fall åt rätt håll. Uterummet börjar komma på plats, båthamn utgrävd, huset halvmålat CHECK!!...men å andra sidan Rom byggdes inte på en dag som min förståndiga sambo brukar påpeka.
Men för att gardera upp och inte gå sysslolös till hösten så har vi startat ett nytt spännande projekt framöver.

Vi kommer nämligen öppna en ny butik nere på Tornby i september, bredvid Lindholms Möbler vid Tornet.
Japp så är det. Vi är i full färd att sätta upp kassasystem, inredning, övervakningskameror, kundkorgar etc.
- Va´, vad händer, frågar sig någon? Jo nu mitt herrskap ska ni få höra......BAKFICKAN is the place.

Linköping ska få ett "Blocket" i fysiskt form. I vår butik finns nämligen nästan 200 st stora skåp (160x160 cm) där du som privatperson eller företag ställer ut allt du vill sälja. Du hyr ett eller fler skåp, sätter priser på dina grejor/kläder och behöver sedan inte bry dig. Vi (personalen) säljer prylarna och vid försäljning ramlar pengarna in på ditt konto. Streckkoden på Dina grejor är kodad till Ditt skåp och till Dig som hyr skåpet.

 Här står idag en väldig massa skåp.....det kommer bli sååååå bra.

Det kommer bli otroligt mycket fina grejor som får nya ägare......En fantastiskt intressant butik med många fina grejor. Allt ifrån nya oanvända prylar till nostalgi, antik och framför allt en massa fina fynd för den som letar.

Så för att komma igång snabbt och för att det ska finnas fulla skåp direkt vid premiären vill vi att just Du rensar där hemma och hyr ett skåp nere hos oss. Vi kommer i september köra ett öppningserbjudande som jag får återkomma till. Sen hoppas vi på fullt hus hela hösten och vintern. Vi vet från andra städer att man per skåp lätt kan sälja för 1500-3000:-/vecka lite beroende vad man har för grejor förstårs. Men allt ifrån kläder (finns hängare och galgar), leksaker, skivor, prydnadsaker, lampor, spel, böcker, verktyg, elektronik, barnkläder.....ja bara du och fantasin sätter stopp.

Vi jobbar i skrivande stund att få ordning på en informativ och bokningsbar hemsida vilket jag oxå återkommer med inom kort..Har även startat Facebooksidan "Bakfickan Linköping" där vi kommer marknadsföra och göra reklam för nyinkomna prylar. Hjälp oss att få detta till Linköpings mest besökta butik....gratis parkering:)

Vad har vi mer att se fram emot till hösten? Såg i Corren att den välrenomerade mäklarfirman BJURFORS ska slå upp portarna i stan. Närmare bestämt i bokhandelns gamla lokaler på St Larsgatan. Väldigt spännande att se att en av Sveriges mest anrika mäklarfirmor väljer att etablerar sig i Linköping.
Enligt säkra källor har man redan knutit upp en erfaren och trygg stab. Jag vet dessutom att kontoret kommer få en fantastisk assistent som kommer få kunderna att känna sig varmt välkomna och med den laguppställningen med 'Gustav i Spetzen' är jag är övertygad att Linköpingborna definitivt kommer att välja Bjurfors framöver. Jättekul och stort lycka till.

 

Med detta sagt ska jag nu ner till Tornby och skruva ihop lite fler skåp. Väl mött i höst vänner!
Eller i höst föresten, jag återkommer inom kort med lite fler sommar-anektdoter.