blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

Tredje sidan på myntet...

Kategori: Allmänt

…..finns den??!
Ja den lilla högkanten som man knappt tänker på men som ändå finns där. Vi har redan betat av både fram och baksida men där finns även en tredje sida, en liten millimeterkant som nu ifrågasätter hur man i hela friden kan skriva så ”uthängande” om något så privat som jag faktiskt gör? Hur fan kan man lämna ut sig själv och sin familj på detta sätt?? Ja svaret på det stavas nog utveckling, bearbetning och framför allt trygghet inom familjen.

För 4-5 år sen hade jag aldrig kommit på tanken att skriva om mina tankar, mina upplevelser i livet. Jag var en trasig själ som gärna gömde mig bakom en fasad av tuffa frisyrer och cool attityd. Hade jag varit "Facebooknörd" hade jag säkert istället frontat med en massa patetiska selfies. Hur glad jag var för det fina vädret samtidig som jag fotar mina solariebrända magmuskler och vidare berättar hur fantastiskt underbar min i själva verket helvetiskt regniga semestervecka hade varit.
Hade jag varit tjej hade jag fotat mina brunbrända bröst med kommentaren ”jag älskar solen”.

Men de senaste årens resa tillsammans med Petra har gjort mig till en tryggare människa, en tryggare själ som faktiskt står för mina misstag och livsöden. Ja men din familj då, tänker någon?!
Ja det är just det som är intressant; utan den här familjen skulle jag aldrig varit där jag är idag.
Jag har utvecklats precis på samma sätt som min familj. Inget jag skriver i denna blogg är något nytt för oss, det är verkligheten och vi lever i den, vi lär oss, utvecklas och blir tryggare för varje dag. Och det är ju det som är så förbannat kul och lite meningen med livet…att utvecklas till en bättre människa. Och resultatet av detta är bland annat denna utlämnande blogg. Att kunna utrycka det man känner och upplever och inte sopa det under mattan.

Jag har nu förstått att detta inte hör till vanligheten, att lämna ut sig så totalt. Det är nog en stor anledning att många uppskattar det jag skriver. Jag säger inte att just Du gör det, men många lever nog i en ”lögn” eller ska vi kalla det en förskönad Facebookvärld. Jag vet vad jag pratar om för jag är själv ett levande exempel på detta. Man tar helt enkelt inte upp saker till ytan, man vet inte hur man gör, man vågar inte, vad ska folk säga?!
Har man det skit i förhållandet så lägger man ut hjärtan och skriver hur fantastiskt livet är men hemma pratar man inte ens med varann.
Har nån alkoholproblem så får det under inga omständigheter komma upp till ytan. Det är bättre att tysta ner och låtsas som det regnar tills någon fullständigt bryter igenom. Är någon mobbad i familjen eller till och med blir fysiskt misshandland så är det ju bättre att hålla tyst annars kan ju hela fasaden av den ”lyckliga familjen” rasa. Tar ungarna sin första fylla, eller snattar kläder på lunchrasten så får det absolut inte komma ut. Nej, prata inte om det för då finns det inte!!
Hur fan ska de då lära sig??

Lätt för dig att säga, du har ju inga biologiska barn…….du vet fan inte hur det är?!?
Men tro mig; Jag skäms lika mycket om ”mina ungar” inte sköter sig och lika stolt är jag när någon berömmer deras fantastisk fina personligheter. Så nej det handlar inte om mina barn eller andras ungar.
I min värld handlar det om tryggheten i varje människas individ och därigenom även i familjen. Tryggheten kommer tillsammans med uppriktigheten att kunna fronta den sanna och krassa verkligheten. Mörkar du den, mörkar du även tryggheten och tilliten.
Det har i varje fall jag och ungarna lärt oss av den bästa, vi behöver aldrig undra eller tveka.
Det kan även stavas 'trygghet' och är också den stora anledningen till att jag kan skriva det jag gör.

 
 
Kommentera inlägget här: