blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

Tysken...

Kategori: Allmänt

Så har man tagit sig igenom första veckan på semestern (började skriva detta för en vecka sen) och jag trodde väl aldrig jag skulle tycka det var skönt med mulet väder och regn?! Men efter den korta men intensiva värmebölja som sköljde över oss förra helgen(läs några helger sen) så är det riktigt skönt, ja riktigt djävla skönt.

På sant, jag mådde rent av dåligt i värmen…..kanske inte av just värmen utan att man inte kunde göra något vettigtEller föresten, varför förneka? Som en gammal gubbe som inte tål värme så var jag den lördagnatten tvungen att gå ner och lägga mig i soffan med vidöppen altandörr för att stå ut i den tropiska hettan. Fy fan, helt klibbig kände jag hur fötterna fastande i parketten när jag gick några varv i vardagsrummet för att få luft.

Men nu är man tillbaka i matchen, sitter med datorn i knät och försöker övertyga mitt dåliga samvete att jag inte ska göra mer än jag måste på semestern. Tycker nog jag har lyckats ganska bra ändå. Netflix har därmed också blivit vår bäste vän sista veckan. 

Men lite nytta har ändå smugit sig igenom, Suttit lite med ansökan av ny avloppsanläggning ute i stugan. En handling som farit fram och tillbaka som en jojo mellan mig och Miljökontoret; 
-Jag tänkte anlägga den här lösningen med den här tekniken!!
-Nej, det går inte!! 
-Om jag gör så här då??
-Nej, det går inte. 
-Minireningsverk då?
-Nej, det går inte.

Man kan ju fan bli knäckt för mindre. Till slut fick jag ut en miljönisse till tomten för att han skulle få se verkligheten….Med stort skägg, Fjällrävenjacka och stora Graninekängor fortsatte han;  
-Nej det går inte, nej det går inte. 

Fy fan, NU förstår jag varför mina grannar skakade på huvvet när jag kläckte idén att bygga en gemensamhetsanläggning för vatten och avlopp där ute. 
Helt plötsligt förstår jag varför grannarna hellre pinkar på sin gräsmatta och gräver ner sin skit än tar striden med kommunen…så tröttsamt.
Jag ska inte trötta ut er med mitt tjat men jag kände ett behov att skriva av min frustration....fy fa-an.
Sen att bonden på grannfastigheten har tvåhundra getter och lika många kossor som både pinkar och skiter rakt ut i Roxen morgon som kväll…det är en helt annan femma. För dessa fyrbenta vänner kan inte betala alla avgifter som finansierar kommunpamparnas fina middagar. 
Tack för ordet.

Annars då? JoroNetflix i all ära men denna tjänst tillsammans med semesterns veckovilda liv gjorde att vi förra måndagen missade den för stunden nu viktigaste händelsen i våra liv….Ultraljudet!!
Japp, det var den stora dagen då vi skulle få se om Tyskenär en tjej eller kille!! Petra har hela tiden sagt på tisdag ska vi till kvinnokliniken, på tisdag händer det, på tissda, på tissda’, på tissda´!!
Som vi såg fram emot tidagen den 13:e!!

Det blev måndag och efter en sen natt med Netflix och serien ”Bron” gjorde att frukosten istället blev brunch och vid frukostbordet satt vi och småpratade i vanlig ordning när jag nämnde dagens datum och Petra blev helt stel i blicken:
-Sa du den 13:e?!? Helt plötsligt blev den 13:e en måndag?! Hur fan gick det till?!
Mycket riktigt kl 08.00 skulle vi varit där, nu var klockan 11.30 och vi satt fortfarande och baltade med yougurten

HELVETE!! Petra svidade om och satte upp håret. Efter en snabb tandborstning satt hon redo som en scout i bilen. Själv drog jag på mig en keps, torkade bort sömnen ur ögonen och vips var vi i väg till kvinnokliniken.
Väl på plats insåg både vi och tjejen i reception att vi missat tiden och dessvärre gjorde semestertider att vi fick en ny tid först på onsdagen…..det kändes som en evighet.

Men måndag blev tisdag och tisdag blev onsdag och ett u tre så satt vi där med gelen på magen och fyra förväntansfulla ögon på skärmen. Även denna gång gjorde ”Tysken” vad den kunde för att påkalla uppmärksamhet. Den lilla krabaten vände och vred på sig, sträckte på armarna och ville visa alla sina gymnastiska konster.
Ja tysken jah…det har blivit arbetsnamnet då jag vid något tillfälle hörde fel när Petra en dag tyckte ”Pysen” var väldigt aktiv där inne….-Sa du ”Tysken”, log jag åt henne!!
Petra skrattade så hon kikna.

 

 


Hur eller hur… några kullerbyttor senare såg vi att den lille var alldeles för svullen mellan benen för att vara en tjej. Barnmorskan bekräftade -Det är en liten pöjk och allt ser ut som det ska!!
Det kändes som halva min hjärna fick kortslutning, men det ska ju vara en flicka?! 
Jag var så himla inställd att det skulle vara en flicka. Det har varit en känsla jag haft från första början.
Jag bara satt där och försökte förstå. Den andra halvan av hjärnan som faktiskt förstod vad som hände försökte skaka liv i sin bortkopplade kompis samtidigt som jag kände hur en våg av känslor strömmade genom min kropp.
Tårarna rann samtidigt som jag försökte tänka om. Ja, jag hörde verkligen hur halvorna pratade med varann;
-Det
 är en grabb, förstår du det? 
Ehh, hur fan gick det här till?!
Ja ställ om höger vänster om; Rosa blir blått, baddräkt blir badbyxor, klänningen blir skjorta. 

Tänk att man kan bli så fruktansvärt ställd men samtidigt jätteglad så klart. Vi har ju tidigare varit inne på hur vissa människor vet saker och ting utan att egentligen veta. Jag har i min tysthet alltid hävdat att jag är en av dem. I mina yngre år skrämde det migidag har jag lärt mig leva med det men den här onsdagen hade jag fel. Samtidigt kändes det lite som en befrielse, inte för att det var en pojk för det har ingen som helst betydelse, utan mer att jag kanske inte alltid kan se vad som komma skall. Det får mig att känna mig normal.

 
 halvvägs, nu börjar det synas
Kommentera inlägget här: