Höstnyanser.
Kategori: Allmänt
HÖSTEN ÄR HÄR….
Japp så kom den till slut, hösten med alla dess färger även om vi tidigare i veckan hade ett väderomslag som fick en att tänka tillbaka på sommarens galna värme. Alltså på allvar, bil-termometern ville inte bestämma sig, den pendlade mellan 20 och 21 grader i tisdags (den 17 oktober), vad är det egentligen som händer?
Som sagt, efter tre-fyra månader med över 30 grader i skuggan så kom kylan till slut. Elliot såg ut som en Michelingubbe när jag lämnade honom på dagis i morse. Full mundering från topp till tå. Han tittade på mig med en förundrad blick där han stod i hallen och svettades. Jag log mot honom och försökte förklara för min oförstående 2-åring att sommaren nu är slut och springa utomhus i bara blöjan funkar inte längre.
Ja, efter en helt fantastisk sommar fick man nu alltså damma av den gamla vinterjackan och Petra fick motvilligt ställa undan flippfloppen för denna gång. Hon går nämligen i flippflopp från att den första värmande maj-solen tittar fram till omkring typ nu. Ni vet de där fot-riktiga sandalerna du kan köpa för 30 spänn nere på Kreta. Och sen gnäller hon att hon har ont i ryggen? Konstigt?
Men apropå det, efter hennes installerade "gå-band" på jobbet så har hon inte haft några ryggkänningar över huvud taget. Det måste ju vara en av de absolut bästa personalinvesteringar ett företag kan göra. Snacka om att vara proaktiv och förebygga framtida sjukskrivningar genom att hålla personalen i bra form.
Behöver även Du ett gå-band eller en trampstol, eller bara är sugen att testa, kontakta då Petra då hon är inititivtagaren i detta (så fick jag in lite reklam oxå). Om inte annat kommer hon övertyga dig att prova, hon älskar verkligen sitt band.
Det tog tydligen en stund att vänja sig men efter ett par dagar känns det plötsligt mer naturligt att sakta promenera än att "stå helt still" vid sitt skrivbord. Samma sak gäller tydligen 'cykelstolen' och man behöver absolut inte trampa eller gå speciellt fort, tvärtom sakta, sakta. Huvudsaken är ATT man rör på sig och får loss eventuella låsningar. Sen att man bränner en massa extra kalorier varje dag blir ju bara en bonus.
Den sistnämnda anledningen skulle vara ett starkt argument för att undertecknad ska kontakta sin chef för någon liknande åtgärd.
TJOCKCHOCK....
För på fullaste allvar, i helgen landade tjockchocken ute i Östra Harg....lyssna på det här;
Eftersom all form av träning har uteblivit senaste året så duschas det inte heller i samma utsträckning.
Jag vet, skitäckligt men med en två-åring i hushållet finns det vare sig tid eller behov att stå i duschen varje morgon. Numera brukar det bli lagom när skjortan står av sig själv av barn-snor och kalsongerna vänds ut och in för en tredje gång.
Skämt o sido, nu hade jag under dagen grävt ner lite dagvattenrör och kände framåt kvällen att en dusch var på sin plats.
#-Det är fan inget skämt, det är dagens sanning, skrattar min korrekturläsande sambo#
Sagt och gjort, tio minuter senare klev jag som en ny människa ut ur duschen och upptäcker att det inte fanns några handdukar i badrummet. Ja men ni vet klassikern; du springer naken, lite på huk genom hela huset eftersom handdukarna självklart ligger i en garderob i andra änden av kåken. Du kikar ut genom fönstren innan du snabbt, likt en vessla rör dig från rum till rum.
Mitt i allt detta, ungefär när fötterna börjat torka och man inte längre halkar på golvet höll jag ändå på att trilla omkull när jag i ögonvrån plötsligt ser en halvfet, äldre gubbe står och smyger i hallen.
WHAAAAAAT....på fullaste allvar? Fyfan, jag skrek till som en liten flicka och kände hur en rysning for genom kroppen. Shit, det var väl det absolut sista jag hade räknat med !
Ungefär där insåg jag att det var första gången på väldigt länge som jag såg min egen spegelbild i helkropp.
Och det mina vänner var ingen vacker syn.
Men varför i helvete har hon inget sagt, var min första tanke när jag såg falukorven framför mig? Eller falukorv kanske är fel liknelse då jag saknade tajta falukorv-oranga kläder. Det var mer som ett pomfritt, ni vet naken gulblek, smal men ändå fet. Ingen direkt kula utan mer hängigt gubbfläsk.
Men va fa-an är det frågan om? Ångesten kom smygande från alla håll, kalla mig fåfäng eller vad fan som helst men jag kände verkligen hur illa berörd jag blev. Ångesten var nu ett faktum och kallsvetten började rinna på ryggen.
Där stod jag, helt ensam i hallen, prittsprångande naken framför en spegelbild jag inte ville kännas vid.
Herregud, jag kände mig lite som *Spike* i filmen *NottingHill*, ni vet han den inneboende killen.
Jag försökte spänna magen för att få fram nån form av kontur samtidigt som jag nöp mig lite i magfläsket. Det var helt dött, ingen reaktion över huvud taget mer än att fläsket fjädrade tillbaka bättre än jag trodde det skulle göra på den gamla kroppen. Ja det var ju en ljusning i mörkret, fett är mer elastiskt än bara hud!!!! Jiiiises.
Jag kom på mig själv att jag grimaserade och kisade lite med ögonen? Som om det skulle hjälpa om jag såg eländet med lite suddigare ögon?
När jag hukade mig framåt och fick tag i chips-tuttarna fick det vara nog. Jag sprang så fort jag kunde till garderoben, slet åt mig en handduk och lika snabbt tillbaka till badrummet. Jag sprang även förbi 'gubben i hallen' och visade klart och tydligt med fingret över halsen att att han var död om han skulle visa sig igen.
Jag ställde mig åter i den varma duschen men denna gång för att spola av mig ångesten.
-Hallå, vi är hemma, hör jag plötsligt Petra vid groventrén.
Jag stängde av duschen och drog på mig några mysbyxor och en stor collage-tröja för att dölja eländet och försöka komma på andra tankar.
Min kära sambo tycker nämligen att jag förstorar problem och gärna "målar fan på väggen" så jag sa valde att inget säga utan pussade istället mina älskade välkomna hem. Vi brassade lite käk och i vanlig ordning åkte godispåsen fram efter maten. Det är ju så förbaskat gott med det där söta efter maten....men efter en stund kom dåliga samvetet ikapp och jag var tvungen att konfrontera Petra;
-Alltså på fullaste allvar, har du sett hur fruktansvärt tjock jag har blivit i sommar?!
Vi måste i fortsättningen tända lampan i sovrummet så åtminstone en av oss kan ringa i varningsklockan.
-Ähh larva dig inte, det syns ju inte, säger min träningsdisciplinerade sambo.
Sättet hon sa det på gjorde inte saken bättre. Dels ordvalet; Det syns ju inte?? Nej okey men hon hade uppenbarligen känt fläsk-svålarna när lampan var släkt, eller?!?!
Sen använde hon sitt vanligt röstläge och om möjligt t.o.m en lite lägre tonart.
Jag hade ju gärna sett att hon hade blivit förbannad och höjt rösten med nån förnekande fras att jag inte alls är tjock på ett sätt som fick mig att tro henne.
Det hon nu sa hade ju en helt annan innerbörd. Hon hade ju lika gärna kunna sagt;
-Ja älskling, du har absolut blivit lite fetare men jag tänker inte lämna dig förrän det lyser igenom och allmänheten ser hur tjock du egentligen är.
#Nu säger min korrekturläsande sambo att jag projicerar mitt problem på henne.#
Jag kände hur ångesten kom tillbaka likt en bomerang. Jag tittade på godispåsen, nöp mig i sidfläsket för ytterligare en bekräftelse innan påsen åkte in i skåpet igen. Petra satt med näsan i sina studier och märkte nog inte min förvisso oförsvarbara men ändå påtagliga irritation när jag lyfte upp Elliot från barnstolen för lite grabbhäng i soffan.
Jag ville ju fortfarande gärna tro att mina timmar som hemmasnickare och skottkärre-dragandes villaägare skulle räcka för att neutralisera sommarens alla välförtjänta öl och grillkvällar. Men sommarens värme gjorde väl att det överkonsumerades av både grillat, bira och godis. Hur kunde jag låta det gå så långt?
Ja ni som känner familjen Blandberg vet också att vår godiskonsumtion inte är vare sig normal eller sund…..man skulle rent av kunna säga SJUK!!!
Jag vet att jag tidigare har nämnt detta och vi sa väl till varandra vid något svagt ögonblick att nu får det fan vara bra.
Varenda gång vi är och handlar är det nämligen samma sak; ICA-kvittot har väl en totalsumma på ca 600-700:- vilket är helt okey. Sen en snabb-scan om där finns några större avvikande summor; den kan vara
hushållost storpack 119:-, kanske lite räkor på lövikt 89,50:-, även det helt okey men sen kommer den;
LÖSVIKTSGODIS 138:- !!!! Det är fan INTE okey!! Samma sak varenda gång, alltid samma post runt 120-130:-
Det har blivit som ett gift och vi blir inte kvitt det. Petra var häromsistens skitduktig i tre-fyra veckor, sen går det liksom över till att unna sig på fredag, sen även lördag-söndag och vips så är det plötsligt helg hela veckan?!
I perioder har vi lurat oss själva genom att köpa naturgodis. Mm tjena, för det är ju så mycket bättre och nyttigare? NOOOOT och dessutom dubbelt så dyrt så där blir hålet i matbudgeten om möjligt ännu större.
Men nu får det fan vara bra, har jag slutat snusa så ska väl detta vara en barnlek…..eller?
Nån sa iofs att det är ungefär lika svårt att sluta med godis och socker som med heroin? Nu har jag väl inte skjutit så mycket heroin i mina dagar men stämmer detta förstår jag att missbrukarna har ett helvete. Skillnaden är väl att jag inte behöver sälja stölgods eller min kropp för att få tag i min Schweizernöt.
Vilket också är ett av problemen, tillgängligheten, vi har 'Majeldens Tobak' trettio meter från köksfönstret.
Man knäpper liksom bara med fingrarna så står man där med en påse lösvikt och en Pepsi i handen.
Så ja summa kardemumma handlar det bara om karaktär...eller bristen på den.
Jag har verkligen INGEN karaktär alls när jag tänker tillbaka på 'gubben i hallen'.
Hur eller hur, jag hoppas ni hänger med på en fartfylld höst och vinter.
Det finns som sagt mycket att ta tag i men även grejor som redan är på gång och hösten har knappt börjat.
