blandberg.blogg.se

Efter många turer har vi bestämt oss att gå skilda vägar….
Jaha för vilken gång i ordningen, tänker våra närmast anhöriga?!
Jag kan absolut förstå det, vi har nämligen velat och strulat fram å tillbaka i flera år nu.
Sist vi kom till samma beslut var i slutet av februari.
Då klarade vi att vara ifrån varandra i tre månander sen kom våren och likt blommorna vaknar till liv blomstrade återigen vår starka kärlek.
Vi har haft en helt fantastisk sommar med både upp och nergångar, det ska gudarna veta.

Men nu går det inte längre, jag mår helt enkelt inte bra i situationen och det är ju i slutändan sig själv man måste tänka på. Det kan kanske låta själviskt men jag har funderat på detta under en längre tid men inte vågat säga något. Men till slut måste man tänka till, du lever bara en gång.

Jag misstänker att många gör samma misstag; man låter tiden gå och gör inget åt situationen, dels för att du vet vad ett uppbrott innebär men även hur omgivningen ska reagera.

Men mår man inte bra måste man till slut agera, du vet innerst inne att det här inte håller längre.
Det har blivit slentrianmässigt, man känner inte det där pirret man kände i början.
Du kommer knappt ihåg hur ni träffades?!
Jo föresten, det var en kväll på krogen; någon kompis presenterade dig och jag minns att du egentligen inte var min typ men det var något hos dig som attraherade mig, efter det blev vi ett par. Vår kärlek växte fram och den blev bara starkare och starkare
Du fanns alltid vid min sida, jag älskade tryggheten du gav mig…du gjorde mig lugn helt enkelt.
Vi åkte på resor, och tilliten mellan oss var ohyggligt stark, jag skulle aldrig svika dig och likadant vaknade du alltid upp vid min sida.

Men efter ett tag blir allt slentrian och går mest på rutin.
Man mår inte bra i situationen och precis där hamnade jag för ganska länge sen.
Och om jag får fortsätta vara lite självisk så saknar jag friheten. En så enkel sak som att åka och handla mat; jag kan inte minnas när jag gjorde detta själv. Jag behöver space, att kunna få välja helt enkelt.

Nu vet jag att detta kommer bli ett helvete för oss alla inklusive vår omgivning men jag känner att detta är det bästa. Ibland önskar jag att jag hade någon att prata med, någon som kunde förstå min känsla. Inte du dock, du skulle aldrig förstå.
Visst, en nära vän gav mig tipset att försöka vara för mig själv ett tag och någon annan lite ytligare vänskap tycker jag ska gå vidare med något nytt och fräschare substitut.
Jovisst den försökte jag ju med förra gången och inte fan blev jag lyckligare för det?!

Nej det finns nog inga bra råd, tiden är nog min bäste vän just nu.

Ska jag vara ärlig vet jag inte om jag någonsin kommer att komma över dig?! Kan inte säga att jag blev kär vid första ögonkastet men Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.......

……..mitt älskade snus!