blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

Livet går vidare

Kategori: Branden

I söndags när regnet lagt sig samlade jag kraft för att åka ut och ta reda på resterna i branden. Jag visste nånstans att det skulle bli jobbigt att se eländet igen....att behöva skrapa fram rester av saker som man hållit kärt. Jag drog en chansning och skickade ett mess till min kompis och vapendragare Krille. Och efter 20 minuter trampandes i sörjan av aska blandat med förmiddagens regn var det rätt skönt och se hans gröna Skoda sladda upp på uppfarten.
Den glada Göteborgaren höll mig under armarna under några timmar då vi lastade stålskelett efter stålskelett i släpkärran. Förstår ni hur mycket metall man har i ett hushåll?? Otroligt mycket; stekpannor, kastruller, bestick, gardinstänger, element, lampskärmar, ljusstakar mm och helt plötsligt blev man även varse vad det är som väger i en säng; resårfjädrarna...de var verkligen skittunga.
...det som var kvar av sängarna...
 

Samtidigt lite faschinerande att se vad som faktiskt klarar sig i en sådan brand och hetta; porslin blir kvar men spricker av värmen, glasrutor och tv-skärmar fullkomligt exploderar, och glaskristaller smälter till en klump, trädörrar brinner upp och kvar blir gångjärn, handtag och låskolvar som faller ner precis där dörren står....eller stod rättare sagt.
 
Rörstrandservisen har sett bättre dagar....
 
 
...likadant min dator.
 
 
Micro säljes till högstbjudande, svårstängd och kan behöva rengöras, studentpris 30:-
 
 
Inte ens jordkällaren klarade sig.

Tänkte först försöka renovera järnkamin men insåg ganska snart att den tagit för mycket stryk.
 
 
Ett av Petras loppisfynd, en tidigare rosa porslinelefant klarade sig bäst då han i ett tidigt skede insåg faran och kröp in under det nedfallande plåttaket.
 

Polisens tekniska hade varit där och konstaterat att stället var låst i varje fall, vilket även jag kunde konstatera vid en närmare inspektion av kolvarna. I övrigt kunde man aldrig fastställa någon egentlig brandorsak då allt var nerbrunnet men gissningsvis elfel. En gammal stuga med gamla ledningar, det kan räcka att en liten mus får för sig att tugga på fel ledning. Jag fick senare höra att en grannes dator brann samma dygn då han av någon outgrundlig anledning fick överslag i elnätet, närmare 250V visade det sig när han i samma veva mätte på systemet. Nu har jag ingen aning om detta kan vara anledningen men det är i varje fall en teori och värt ett samtal till Tekniska verken. 
Hur eller hur var det ett riktigt grisjobb att gå där i sörjan, allt luktade brand och var svart av sot och blött av regnet. Ibland sparkade man fram resterna av saker man kände igen. Diskenheten till PS3:an låg nersmält tillsammans med något oigenkännligt. Plötsligt dök brödrost nummer två upp som jag inte ens visste existerade.
En Efva Attling-ring som jag gav Petra den 14 februari 2011 låg halvt nersmält i ett porslinfat där hon snyggt och prydligt lagt den då hon förmodligen skulle ge sig på något lite mer "skit-under-naglarna"-göra.
 
Petras Dewit-ring uppe till vänster och Efva Attling-ringen till höger och lite andra stenar.
 
 
Det låg spik och skruv överallt...reglar och plank brinner upp och kvar blir spiken och tro mig det blir några spik när man bygger hus.
-Du har väl tagit din stelkramp, flinade Krille innan han slängde ytterligare ett plåttak i kärran. Mina bästa stövlar tog branden med sig och mycket riktigt fick jag när mörkret föll dra ut ytterligare en sotig spik ur mina gamla stövlar från högstadiet. Vi hann aldrig iväg till återvinningscentralen som hade extra söndagsöppet.
Krille lugnade mig att nu i oktober har de öppet till 20.00 på måndagar.
Stövlar och handskar var helt förstörda och åkte i soporna innan vi packade ihop och lät kärran stå full till bredden.
 


Måndagen rann på med en himla fart, så där typiskt mycket att göra på jobbet när man siktat på att komma iväg lite tidigare. Kastade mig till slut iväg och styrde kosan ut för att hämta det fulla släpet.
Hann dock förbi BIltema för nya handskar då jag visste skitgörat som väntade och nu var jag dessutom helt själv att ta hand om bråtet. Landade runt 17.15 på Gärstadtippen, jag kånkade, släpade och slängde till jag var blå i ansiktet utan att det knappt syntes i vagnen. Strax innan 18.00 började personalens oroliga blickar stirra på mig och mitt ekipage. Krille hade tydligen fel, klockan blev 18 och grabbarna ville hem och där stod jag ensam på hela området med en halvfull kärra med de absolut tyngsta grejorna kvar. Svetten lacka, jag slet som ett djur samtidigt som jag kände hur irritationen kom krypande. Om ni grabbar tar ut sopkvasten ur röven och ger mig ett handtag så kommer vi alla härifrån i tid. Men icke, sopkvasten var bättre att hänga på när man istället tittar ut idioten som fixar övertid åt oss. Hur eller hur ca 18.15 fick jag med nöd och näppe järnkaminen över containerkanten och kunde borsta av kärran. 'Simsalabim som om ingenting har hänt' som Petra brukar säga när hon diskat och torkat av diskbänken. En obeskrivlig känsla när jag stängde Gärstadtippen med tom kärra, allt var väck, jag slapp se skiten och kan istället blicka framåt på ny kula.
 
efter att ha lastat av i 10 minuter....


Nu bes det böner om kvällarna; måtte lottoraden slå in eller trissguden vara med mig för jag vill oxå dansa så där hysteriskt som killen på lägenhetsvisningen. Alternativt får man ta saken i egna händer; med nylonstrumpa över huvvet göra ett besök på en välfylld bank;)
 
Skämt å sido, även om fickorna vändes ut och in både en och två gånger när stället köptes så löser allt sig på ett eller annat sätt. Idagsläget vet jag dock inte hur men om jag så måste rusta nån gammal sunkig husvagn att ställa upp så får det väl bli så. Att ge upp stället finns inte som alternativ eller för att sno Petras uttryck "går det inte så går det ändå."
 
Liver går helt enkelt vidare.....
Jag ska börja med min bästa grävarkompis Phille (Bergs Entreprenad AB) som lovat komma ut med maskin och slå omkull murstocken och jämna till den härjade tomten....det kommer bli startskottet på den nya resan.
Hoppas ni följer med....

KOMMENTARER:

  • Kristian säger:
    2014-10-15 | 19:14:27

    Spadar är skönare att hänga på - Det har jag lärt mig! Bra att det blev ordnat fastän du inte fick nån hjälp. Och här i Malmslätt är det alltid öppet till 20 på måndagar... ;-)

    Svar: Det är i Malmslätt man ska hänga alltså ;)
    Familjen Blandberg

  • Ampa säger:
    2014-10-17 | 16:06:19

    Svärmor är ju annars en "jäkel" på att jobba. Men nu får det bli att hjälpa till med allt det nya... Jag finns här för er

Kommentera inlägget här: