blandberg.blogg.se

Välkommen till Familjen Blandberg!!! Här kommer du att läsa om livet som det verkligen ser ut. Inte den förskönade vardagen eller kryddade solskenshistorier ala de Facebook. Nej, endast den sanna och krassa verkligheten, lika skön och vacker som den kan vara, men även den ibland grymma och brutala verkligheten kommer att skildras. Men det är just detta som utvecklar oss människor. Hur du tacklar dina situationer och intryck, det är just det som gör dig till den du är och kommer att bli.

Våren

Kategori: Allmänt

Då var våren här igen….solens värme förra veckan kan göra vem som helst helad från den bittra vinterdepressionen.

Ja, solens strålar gör att det bara spritter i benen, man ser hur folk sliter av sig tjocktröjan och shortsen åker på. Bosse i glassbaren gnuggar sina krösushänder när folk ignorerar glassarnas överpris i det fina vårvädret. 

Men när solen går i moln och den kyliga aprilvinden gör sig påmind grimaserar den småkralliga killen i shortsen när han biter i den lika iskalla glassen. Samtidigt letar hans genomfrusna blick efter blå himlen för lite värmande sol igen. Jag lider med honom och verkligen ser hur hans tankar går ’varför skulle jag vara så cool med mitt tunna linne just idag och varför köpte jag den absolut största kalla djävla glassen jag kunde hitta?!

Ja ibland går det kanske lite fort men i all sin iver att visa upp vad han lyckats åstadkomma på gymmet under dessa mörka månader straffar sig snabbt med en genomförkylning och horisontalläge senare i veckan. Och så ifrågasätter vi den höga sjukfrånvaron som hägrar just nu?!

Ja men jag är precis likadan när det kommer till solen, jag kan släppa allt jag gör bara för att mitt ansikte ska få en minut i de första vårstrålarna. Det är ju så fantastiskt skönt.

Jag vet inte men det känns som det är väldigt svenskt. Men tro fan det, vi har 7-8 månader med regn och rusk som övergår i snö, is-skrapor, stelfrusna fingrar, minusgrader och mörkt som i en isbjörns rövhål. Ja den allmänna djävulskapen gör att depressionen och den slutna avdelning på hispan aldrig känts så nära. Det är väl inte så konstigt om man blir som förbytt när solen tittar fram, det känns som livet börjar om på nytt..varenda gång så här års. 

Ja men ni vet, när solen värmer och man får dra av presenningen från båten och inser att den läckt som ett såll hela vintern. Löven ska räfsas på tomten med räfsan som gick av 2009 men man kör ytterligare ett år med den lite för korta räfsan med ryggskott som resultat. Man drar av startsnöret som är helt murket då man glömde ställa in gräsklipparn i höstas….

Vidare åker man ut till sommarstugan för att mötas av ett vattensystem som har frusit sönder en kall januarinatt.

Den sista gjorde även jag härom veckan men halvvägs ut till stugan kom jag på att där ute väntade inga sönderfrusna vattenledningar. Jag hade varit djävligt glad om jag haft en eller två sönderfrusna ledningar, kan jag säga.

Nej, där ute stod fortfarande murstocken som ett sönderbränt fundament ute på stugtomten. 

Ångesten var total när jag åkte upp på parkeringen. En kvarstående murstock efter en brand är lika mycket ångest som att se relingen på en sjunken båt.

Jag satt kvar i bilen, lutade mig över ratten, tittade ut över Roxens stilla vatten och tänkte; Antingen kan man fortsätta tycka synd om sig själv eller också göra något åt situationen. Sagt och gjort, jag ringde min vapendragare Krille och 25 minuter senare låg den 4 meter höga skorsten i en hög på backen.

Jag trodde det skulle hjälpa men faktum kvarstod. Stugan var nerbrunnen och det var svårt att riktigt hitta glädjen. Var ska vi ta vägen när v28 och 5 veckors semester står för dörren?! En sjötomt i all ära men det är allt.

Nu är 8 månader i totalt mörker inte bara djävulens påhitt, man har god tid att försöka tänka igenom alternativa lösningar på sina problem. Eftersom trissvinsten fortfarande lyser med sin frånvaro så har vi pratat om att ställa upp en husvagn över sommarn, då har vi i varje fall någonstans att krypa in när regnet faller.

Sagt och gjort, efter några sena kvällar på Blocket så satte vi oss förra helgen i bilen för en husvagnsletarlördag. Eftersom vi inte heller lyckats skrapa fram tre tv-apparater som är en behändigt vinst när man köper husvagn så blev urvalet i det lite billigare segmentet och därav oxå lite småsuspekta besök och upplevelser.

Resan bar av till Eskilstuna närmare bestämt Torshälla. Killen hade en på bilden skaplig vagn till ett hyfsat pris. Men när vi närmade oss Mälardalen och ringde efter en närmare vägbeskrivning och hans polare svarar på finlandssvenska hur fin vagnen blev efter att han 'lakat fokten me ny pånsiva' började jag fatta misstankar. Vi bestämde träff utanför Konsum. 20 minuter senare dyker Leifi Polamero upp i gabardinbyxor, sinnjacka och svarta lacklofers. Han och hans polare ville att vi skulle haka på hans gamla rostiga och avgasbolmande Ford Escort.

Väl framme ser vi en en romersk kvinna springa ut från vagnen som stod uppställd på en parkeringsplats på en återvändsgata. Halvvägs ut på en gräsmatta stannar tanten upp och från ingenstans dyker det upp två ungar under den svarta stålställningen till kjol. Inga fördomar alls men varför kan dessa romer inte stå för vilka de är och varför var jag inte förvånad när hela vagnen var fuktskadad som Leifi lite snyggt försökt dölja med lite målarfärg och ett dussin wunderbaum.

Nästa objekt var hos Kenta rörmokare som låg mycket ute på traktamente och jobbade. Tyvärr var det kört redan när rörkrökarn kom ut och mötte oss. Tänk vad mycket det personliga intrycket faktiskt gör. Kenta som var en jäkla trevlig prick från Dalarna hade lika gärna kunnat vara tvillingbrorsa med Kalle Mureus. Jättemysig på alla sätt men förmodligen hade karln inte sett en tvål sen i höstas och ungefär där kände väl både jag och Petra att att tack men nej tack. Tanken att bädda ner oss i hans snuskvagn tillsammans med kvarglömda porrtidningar kändes inte aktuellt. Fördomsfull?! Ja kanske men våran känsla besannades när vi klev in i vagnen. Usch.

Luften gick lite ur oss. Nu hade jag bara ett kort kvar och det var ytterligare 3 mil öster ut, till Strängnäs närmare bestämt. Jag slog en signal på vinst och förlust.

-Ja för fasen kom ni, jag är bjuden på kalas och får en jättebra anledning att lämna återbud, säger Jorma i andra änden.

Jorma var en jättetrevligt äldre herre som var en van husvagnscampare. Han och frugan hade skött den gamla vagnen som sitt barn men det var nu dags för en ny. Han gick igenom hela vagnen noggrant och han tog tom av sig om fötterna när han stolt gick runt och visade sina finurliga lösningar. Vagnen var riktigt fräsch för att vara en 87:a och det var väl när Jorma fick se en för honom väldigt irriterande brödsmula på gasolspisen vilken han lite snyggt fiskade upp och slängde ut genom dörren som vi bestämde oss. Den var verkligen pedantskött. Sagt och gjort, helt plötsligt fann jag mig själv stående på knä men en vinsch i handen. Samtidigt som stödbenen vinschades upp vände jag mig till Petra -Jaha då har vi spontanköpt en husvagn oxå. Hon försökte dölja sina tårar av skratt lika mycket som jag. Ingen av oss behövde säga något, vi visste båda att detta var så lite vi och ingen av oss hade en susning vad vi höll på med men vi hade i varje fall räddat sommarens boende och semester.

Helt slutkörda vinkade vi av familjen i Strängnäs och satte oss i bilen med en påkopplad husvagn. Jorma skickade med husvagnspeglar som man fäster i framskärmarna. BMW:n såg ut som ett flygplan som skulle lyfta när som helst.

 

Ja herregud, ekipaget fortsatte ut på E4:an, jag var tvungen att titta i backspegeln både en och två gånger samtidigt som jag nöp mig själv i armen. Jag vände mig mot Petra och såg hur hennes blå redan somnat in till Jon-Henriks Jag är fri, på Rix-FM. Jag lät henne sova och försökte istället glädja mig över att jag inte sålt bilen som var en annan alternativ lösning för att försöka finansiera vårt nerbrunna problem.

Nu kom ju den stora kombin med dragkrok verkligen till nytta...

Kommentera inlägget här: