blandberg.blogg.se

Trodde nog att den första och den på pappret värsta flygningen på nära 13 timmar skulle ta kål på oss.

Men entertainmentutbudet var över förväntan på Lufthansas Airbus 340.

Kan starkt rekommendera deras flighter, flatscreenen framför dig har det mesta för både stora och små. Du har både filmer och serier i alla kategorier men även olika spel. 

Lägg därtill utomordentlig service och bra mat och vips så är du framme.

 

Nej jag kan inte säga att det ska bli skönt att komma hem.

Det skulle vara för barnen då men jag kan lätt vänja mig vid 32 grader i skuggan, vita stränder och en lunch för 25:-

Men verkligheten kommer ikapp oss alla till slut...

 

Kanske är det bara jag men när man är iväg så blir man helt plötsligt medveten om den lilla bubblan vi lever i här hemma.

Man inser att livet där nere fortsätter på precis samma sätt som kvällen när vi åkte därifrån.

När morgonens dis brinner upp i förmiddagens starka sol börjar båtkillarna ragga resenärer ut till öarna. Butiksägarna hänger ut sina Quicksilvershorts på galgar. Thaimatsdoften blandas upp med någon som samtidigt steker pannkakor och ladyboysen står ikväll lika halvnakna och dansar på borden på Banglaroad.

Och även om vi i Sverige kommer landa i det för årstiden bittra minusgraderna så är luftfuktigheten och värmen lika självklar på andra sidan ekvatorn.

Det slår mig att detta är verkligen människornas liv där nere. Precis på samma sätt som du och jag går upp, gör frukost, sätter oss i en kall bil, river av nio timmar på jobbet och är sedan hemma till kvällen.

Tjejen som sålde på oss de sista t-shirtsen gjorde i morse ungefär samma procedur. Hon möter en ny varm och tryckande morgon, frukost och en solskyddande tröja på sina tre småbarn som hon sedan kastar upp på moppen som tar henne till sitt lilla schyffe på Karonbeach. Där hon i 45 graders värme försöker kränga så många t-shirt hon kan samtidigt som ungarna ska underhållas och få mat för dagen.

Hennes dag tar dock inte slut kl 17, nej hon håller ut till tio på kvällen då även försäljningspeaken infaller så inte henne emot.

Sen fortsätter nästa dag på precis samma sätt.

 

Hon har det säkert inte dåligt ställt, ungefär som jag hemma i Sverige. Jag har nämligen råd att äta lunch ute för 90:- och hon tog på motsvarande sätt en Pad Thai för 18:-

 

Men frågan är om man på samma sätt skulle uppskatta de vi på två veckor tycker är så fantastiskt?! 

Det är nämligen inte så ofta du ser en thailändare som ligger på en sarong och steker i solen. Deras ungar leker inte heller och bygger sandslott på stranden. 

Vem vet, de kanske skulle tycka att ett land med naturlig aircondition är lika ljuvligt som vi känner för deras värme?! ;) 

Likadant om du pratar med de få förunnade men ändå bosatta svenskarna så gör de allt i sin makt för att komma undan solen. 

De är inte riktigt lika exalterade som vi övriga dödliga, som bara kan vara borta en vecka eller två.

Allt blir en vardag för de flesta helt enkelt.

 

Det slår mig att jag rätt nöjd med våra två veckor, vi har hunnit med lata dagar på stranden, utflykter till höger och vänster, nätternas uteliv, shopping, god mat och och en och annan kall öl.

Vi har även legat inför döden i magsjuka, klämt fingrar i solstolar, nästan missat flygavgångar men framför allt har vi haft fantastiskt kul och skrattat både åt varandra och våra egenheter.

 

Minnen när Petra snubblar på sina egna stora fötter och helt plötsligt ligger som en tallrik kräm på backen kan ingen ta ifrån mig. (Det var ett hål i marken, är hennes försvar...mmh eller hur;)

Eller den otäcka känslan att behöva fisa när du går runt i affärer och är magsjuk.....ska du våga?!

 

Upplevelser på gott och ont helt enkelt.

 

Här kommer ett axplock, håll till godo.....till nästa gång.