blandberg.blogg.se

Stark intuition, ett sjätte sinne eller rent av hokuspokus?!

Har du nånsin varit med om att du kan förutse saker som ska hända. Eller en känsla att du är iakttagen? Du känner att du kan veta saker om någon bara genom att se henne i ögonen.

Kalla det vad du vill, men jag har känt detta från och till under hela mitt liv.

Det började redan i barndomen då jag många gånger kunde förutse saker, lite som om jag upplevt det förr. Men vem berättar man det för, utan att bli inspärrad tänkte jag som 12-åring i ett mindre liberalt 80-tal. Jag kände mig ibland lite annorlunda men aldrig i nån negativ klang. När jag blev äldre kallade jag det istället  ”god människokännare” och idag kan jag nog på ett helt annat sätt uppskatta egenskapen samtidigt som jag fortfarande undrar om fler än jag känner samma sak?!

Min nyfikenhet har gjort att jag försökt hitta en bra förklaring till detta och varför inte alla ser det som för mig många gånger är så uppenbart?! När jag sedan träffade Petra fick jag en ny alternativ vinkling på det hela. Petra har alltid varit intresserad av det andliga och vad som händer efter jordelivet. Men att vi människor är mer eller mindre mottagliga för detta.

Själv är jag mer vetenskapligt lagd och vill ha konkreta och vetenskapliga bevis för att bli övertygad. Samtidigt gör mina tidigare upplevelser att jag inte kan slå detta ifrån mig. Det har alltid kittlat lite olustigt i mig när vi pratat om dessa fenomen. Det har nämligen varit lite gör mycket om och kring vid några få tillfällen. Framför allt när någon nära tagit farväl.

Jag glömmer tex aldrig hur jag för några år sen står och stryker skjortor i min gamla lägenhet på Linnégatan. Pappa Göran hade några veckor tidigare efter en tids sjukdom bestämt sig för att gå vidare. Jag minns det som igår; det var på kvällen; jag hade brett mig en macka, dragit på lite skön musik och hade precis tagit tag i tvätthögen som hade växt allt högre på golvet. 

Av värmen från strykjärnet står jag i dörröppningen till vardagsrummet i bar överkropp och djävlas med en svårstuken skjorta när jag plötsligt hör hur ljudet på stereon ökar sakta men säkert. Jag slänger en snabb blick på fjärrkontrollen som ligger på soffbordet. Jag tittar mig vidare om i rummet och känner hur håret ställer sig på mina armar. Jag slänger mig på luren för att ringa Petra och berätta men jag får inte fram ett ljud till att börja med. Min vetenskapliga läggning försökte ju få detta till att grannen har en exakt likadan stereo och genom de tjocka betongväggarna så har han lyckats beställa en superduperfjärrkontroll som han nu spelar mig ett spratt med….nej det var för långsökt!?

Ja, det var väl ungefär här som jag började lyssna på Petras stora övertygelse att det finns något efter detta liv. 

Efter ytterligare en händelse på Morgongatan där jag en kväll sitter i TV-soffan och kan se upp på övervåningen. Helt plötsligt rör sig en skugga i storlek av en människa från ena sidan av trappavsatsen och försvinner sedan in i väggen på motsatt sida. Jag var helt övertygad att jag såg allt detta. Jag var inte ens trött, utan helt klarvaken vilket gjorde att ståpälsen kom krypande igen.

Efter viss övertalning så okey jag ger det en chans, Petra hade sen länge tjatat på mig att följa med på en sk seans där ett medie tar kontakt med den "andra världen" för att vidareförmedla till dig.

Okey i rent studiesyfte kan jag väl följa med för att se hur det fungerar. Och jag måste erkänna att lite nyfiken var man ju efter allt som hänt.

Det var en öppen seans som man fick anmäla sig till. Där 10-15 personer samlas och förhoppningsvis ”kommer någon” som vill säga något till just dig.

Vi samlades i en lite större lokal och in träder en helt vanlig kvinna med långt mörkt hår som hälsar oss varmt välkomna.  Eva som hon hette frågar om detta är första gången för någon? Jag och några få till håller lite osäkert upp handen. Okey extra välkomna till er säger hon samtidigt som hon blundar och gnuggar sina handflator mot varandra.

-Jaha vi börjar med en man som vill prata med dig, säger Eva och pekar på en medelålders kvinna längs fram i salen. Jag upplever honom som yngre och det första han vill säga är att du inte ska vara ledsen, han har det bra där han är.

Jag ler inombords, mmmh sure det kan ju vara vem som helst.

Eva pratar om honom, vad han har för intressen och jag ser hur kvinnan nickar och blir helt tårögd. Jag får fram en bilolycka fortsätter Eva. Ja, en bilolycka där han och tre till var inblandade. Men det var tydligen inte han som körde säger hon och får en medhållande nick från kvinnan. 

Det visar sig att hennes son omkom för några år sen i en bilolycka utanför Linköping. Min vetenskapliga läggning försöker direkt hitta förklaringar; Google såklart!! Eva måste ha en bakgrund som skjutjärnsjournalist och vara yberduktig att söka information på nätet om folk.

Hon fortsätter till en kvinna på raden framför mig som mist sin bästa väninna i bröstcancer och kvinnan hon fick kontakt med visste saker som jag förstod att bara dem två visste och Eva berättade att hon gick bort efter en tids sjukdom med ett tryck över brösten som Eva visade men en hand över bröstkorgen. 

Jag kände mig mer och mer obekväm, hur kan hon berätta alla dessa saker?? Det kan vare sig Google eller hitta.se veta?!? Och jag misstänkte att liksom jag har ingen av deltagarna lämnat sina fullständiga namn?!

Bredvid mig satt det en storvuxen äldre kvinna, lätt över 70. Jag vet inte om hon rökte eller vad det var som gjorde att hon lät som självaste Darth Vader när hon drog sina tunga andetag. Det lät som hon blev andfådd att bara sitta ner. Frågan är om hon skulle överleva dessa två timmar?!

När vi var halvvägs in i seansen får Eva tag i en man som vill prata med min överviktiga stolsgranne. Det var någon som var väldigt bekymrad över henne. Hon skulle absolut inte tänka på hur han hade det utan mer på sig själv. Han tyckte det var synd att hon bara satt hemma och lyssnade på radion. Hon skulle behöva komma ut och träffa lite mer människor. Kvinnan satt tyst utan att visa tillstymmelse till förståelse. Eva drog i sitt långa hår och blundade igen, precis som hon lyssnade på vad han sa. 

Hon fortsatte; han nämner det igen, att du borde ge dig ut och träffa folk. Han pratar något om en färja och Finland? Ja, han vill att du ska åka med färjan över till Finland, kan du förstå vad han menar, frågar Eva.

Då öppnar tanten munnen för första gången och på den djupaste muminfinskan säger hon; -Jo, jak har bara int kommit iväk än.

Fyfan, då kan jag säga att jag för stunden sket fullkomligt i eventuella vetenskapliga bevis. Det här började bli riktigt scary!!

Jag tror att jag snurrade fyra varv på stolen för att hitta någon i rummet som kunde hjälpa mig förstå vad som egentligen hände?! 

Fyfan måtte nu inte kvinnan med det långa håret titta på mig nästa gång, tänkte jag för mig själv när jag gömde blicken i mitt knä. Men mycket riktigt, mina farhågor besannades. En äldre man vill prata med dig, säger Eva och pekar med hopknutna händer på mig. Jag kände hur handsvetten kom som ett brev på posten. Försökte möta hennes blick och bränna av ett så avslappnat leende som möjligt. Tydligen var det helt förgäves för Petra har i efterhand berättat hur dåligt jag mörkade min skräck. Jag fullkomligt lyste 'Ta mig härifrån och det illa kvickt!!'

Ja, ni kan ju tänka er själva när kvinnan tidigare under kvällen prickat in allt så slående att man fullkomligt tappar fattningen och sedan "slumpmässigt" spänner blicken i dig.

Aja det är väl bara att lyssna och inte ge henne något att gå på tänkte jag för mig själv. 

Eva fortsätter, ja det här är på din pappas sida….

Okey tänkte jag, det är väl kanske Pappa Göran som vill göra sig hörd? Vilket jag hela tiden föreställde mig när hon försökte förklara den här mannen; hur duktig och praktisk han var med händerna. Jo men pappa Göran var en duktig hantverkare. Han gjorde det mesta själv med blandat resultat. Sen berättar hon att han var ingenjör och väldigt noga med allt??! Va´?? Med Göran var det inte så noga, huvudsaken det fungerade praktiskt och ingenjör? Nej det kan inte vara han?!

-Han är väldigt glad när du är ute i stugan, fortsatte Eva, han älskar när du är där ute. Han brukar titta på när du åker vattenskidor och han skulle också vilja prova men han tror inte han skulle klara av det säger han.

Då slog det mig, det är min farfar och stugan är farfars, där jag sprang som ung grabb och nu lite sporadiskt besöker då och då. Okey då är jag med i matchen igen, tänkte jag för mig själv.

-Han tycker det är jättekul att du är där ute, fortsätter Eva…men han förstår att du framöver kommer ha fullt upp med din egen stuga nu!!!!!!!!!!!!!!!

WHAT THE F… ???? (Vi hade precis köpt stugan i Östra Harg vi detta tillfälle)

Eva fortsatte; om det är något du undrar över, om du behöver hjälp så vill han att du ska veta att han finns där, du behöver bara fråga honom, han kommer vara med dig.

Jag satt helt stum och bara nickade, hur visste hon allt detta, var hon kompis med mäklaren också?!

-Sen har du köpt ny bil vá,?! frågar människan. 

Jag nickade och log, vid det här laget fullkomligt förlorad i den andliga världen.

-Ja det är en väldigt stor och fin bil där du kan lasta mycket, fortsätter hon! 

Jag bekräftar med ytterligare en nick!!

-Men det var ju synd att den skulle gå sönder så där olägligt som det faktiskt var, det kunde ju inte vara sämre tajming. (några veckor tidigare hade jag och min kombi fått punktering samma morgon vi skulle åka till Grekland)

Det var väl ungefär här jag kände hur tårarna började komma, hur i hela friden kan hon veta allt detta?

-Du blev väldig arg och har en tendens att förstora upp saker och ting men den här mannen säger att han skulle ha blivit lika arg.

Okey, beskrivningen är mig personifierad men va skönt att farfar skulle blivit lika arg!!!:) vid det här laget visste jag  inte riktigt vad jag skulle göra, hur kan man vara så mitt i prick? Hela mitt huvud snurrade, jag kände hur Petra skrattade till då hon om nån lärt känna killen som gör en höna av en fjäder och varit med på samma resa som Eva nu beskrev.

-Men nu har du lagat punkteringen även om det blev lite dyrt, flinade Eva.

Jag bara skakade på huvudet, när jag tänkte på mina dyra lågprofildäck. Ingen utom mina närmaste vet om detta, hur går detta egentligen till?!

Eva stannade upp för en stund och jag fick chans att smälta saker och ting.

Eva fortsatte; Han vill säga en sista sak innan han lämnar. Han vill att du ska tänka på din familj. Han hade själv en väldigt liten familj och han vill inte att du gör samma misstag.

-Men va fan?! för första gången tittade jag på Petra som bara satt och log. Vi har ju en hel cirkus med ungar där hemma?!

-Mmmh men ingen som är din, säger Petra.

Och när jag trodde det värsta var över så stannar Eva upp och säger helt tvärsäkert….nu är din mormor här också. 

Jaha tänkte jag, det här ska ju bli intressant för henne kände jag bättre. Hon var en riktig karriärkvinna och ja vi kan nog kalla henne lite mer känslokall där jobb och status var viktigare än familj och trygghet.

-Hon är väldigt stolt över sig, hur du har lyckats i arbetslivet, att du är väluppfostrad, hur du håller upp dörrar till äldre damer och kan föra dig.

Ja mer var det inte…..och jag var liksom inte förvånad när det kom till mormor. Hon var sån men lik förbaskat världens bästa mormor, min mormor. Och det var lite huvet på spiken, det satte liksom sista spiken i kistan. Jag kunde nog inte bli mer övertygad att här är det är något mer än journalistik och detektivarbete som gömmer sig. Jag visste bara inte vad?!

Sen vill jag avslutningsvis säga du har själv förmågan, log Eva med sitt varmaste leende och pekar på mig med sina knäppta händer. Du har själv upplevt saker, men du är väldigt skeptisk. Vad ska kompisarna säga? Du vill ha bevis men om du får rätt verktyg och övar upp förmågan kommer du få dem, avslutar hon.

-Det var ingen slump att just du blev kontaktad, viskar Petra när vi lämnar salen.

To be continued…..