blandberg.blogg.se

Första fikat och bullarna levererade till grabbarna ute i Sjöviken. 

Var verkligen tvungen att åka ut och titta hur det går för DynamitHarry och hans kompisar. Ja det blev ju till att skjuta bort en bergsklack för att få till en plan grund under huset.

Och vilket skönt gäng som höll på och kuckla där ute.

 

 

Sprängarn som faktiskt påminde om vår älskade dynamitgalning i Jönssonligan (utan öl då) hade precis borrat färdigt i berget och apterade hålen med tändhattar. Han var från det gamla gardet och visste precis vad han höll på med, en riktigt skön personlighet.

 

Tänt vare här, skott kommer skrek hans hesa stämma innan en dov smäll brände av och gummimattorna flög flera meter upp i luften.

Vilken jävla smäll, Petra som stod bredvid mig hoppade till och klappade försiktigt på sin mage för att lugna lillkillen som hoppade minst lika högt. Såja det var bara en liten dynamitladdning eftersom din idiot till pappa har valt helt fel plats att bygga hus på.

 

 

Det var ändå skönt att åka ut och kika och se att vi är i goda händer.

Först trodde jag att Petra åkte med ut för att vara snäll och av ren omtänksamhet eftersom det mest är jag som fixat med detta projekt. Men hon var verkligen uppriktigt nyfiken och precis som jag trodde skulle hon springa på någon hon känner där ute. Denna gång var det Danne på MAB som hon hittade gemensamma nämnare med. Alltså hur i hela friden kan man känna så otroligt många människor? Och känner hon inte så gör hon det när hon åker därifrån. Hade hon fått nån timme till så hade vi väl alla käkat lunch tillsammans där ute.

 

 

Vi tog oss hem med vetskapen att grabbarna hade koll på läget. Väl hemma och tillbaka på jobbet kommer nästa bakslag. Jag håller andan varenda gång Leffa ringer, vad var det den här gången? Jo, hela tomten består av berg, vi får inte ner avloppet heller!!! Gott folk, det här är varje husbyggares vardag…..hoppas jag, eller är det bara jag som har missflyt? Det är liksom aldrig någon som ringer och säger; du Jonas när vi sprängde bort lite berg bröt vi samtidigt loss en knytnävsstor diamant, det är din tomt så den måste ju vara din. (Nu lägger Petra till som korrläser, du är en jävla martyr Jonas:)

 

Hur eller hur man ska väl inte gnälla, det finns ju andra, viktigare saker här i livet. På tisdag har vi tex fått tid uppe på US för igångsättning av Petra. Hennes misstänkta diskbråck gör att man vill se en kontrollerad förlossning för att inte kicka igång den förlamningsliknande ryggvärken i samband med barnafödandet.

Jag är väl beredd att hålla med, kommer vi in akut en regnig natt vet man ju aldrig vilken praktikant till AT-läkare som har jouren. Eller vilken klantskalle till narkosläkare som sätter ryggbedövning i fel kota med katastrofala följder. Ni som jobbar inom vården vet tyvärr vad jag pratar om.

 

 

Nej då är det bättre att komma upp under dagtid med utvilade och professionella läkarteam som har planen utstakad redan innan vi kommer upp. Det kom över mig häromdan, på tisdag händer det verkligen, jag blir pappa på riktigt för första gången och ska ta ansvar för en helt ny individ som kanske ser ut som jag, går som jag eller för all del har Petras starka ansiktsdrag…det är coolt, det är riktigt coolt.