blandberg.blogg.se

 

Ja, både teaterföreställningen och nu även filmen med Rolf Lassgård i huvudrollen har blivit kritikerrosade. Vi var själva och såg Johan Rheborg göra Ove på Chinateatern men var väl inte lika imponerade. Det är ju en rätt bitter man som skäller på allt och alla i den lilla villaidyllen. Men gubben har ändå hjärtat på rätt ställe, vilket kanske även jag skulle upptäckt om jag hållit mig vaken hela föreställningen.
Johan var skitduktig i det han gjorde men att sitta två och en halv timme och lyssna på en monolog blev lite väl långrandigt.

Hur eller hur, jag tog för skoj skull med denna Ove en dag, han skulle få uppleva en eftermiddag som småbarnsförälder. Vi skulle helt enkelt åka och handla, för visso mitt i julstressen men ändå.

 

Samtidigt måste vi på ett ödmjukt sätt ha överseende med dessa individer som kanske inte har haft det så lätt alla gånger, försökte jag lugna honom.
Ove fortsatte på sin tidigare linje; han menade att dessa människor lider av en grav förståndsnedsättning och av samma anledning skulle behöva helt andra parkeringstillstånd men att det tydligen blev lite för svårt när socialstyrelsens blanketter skulle fyllas i.

Aja, väl inne i butiken så har man precis fått stopp på ”sirenen” med lite närhet i famnen som lösning. Då kommer nästa glada överraskning i form av värsta kräk-kaskaden över pappas nya jacka. Bara styra kosan till skötrummet som givetvis var upptaget. Jag ställde mig utanför dörren och samtidigt som jag gungandes försökte lugna den lite smått illaluktande krabaten dyker det upp en halvt panikslagen tvåbarnsmor med ungefär samma problematik i sin famn.
-Är det inte det ena så är det de andra, log hon lite halvansträngt när hon ställde sig i kön. 

Jag skrattade och nickade instämmande till hennes ”huvud-på-spiken” kommentar.

Efter en stund dyker det upp två utländska kvinnor i jättekjolar och burka på huvudet som bufflar sig förbi kön, fram till de två fortfarande ockuperade toalettdörrarna och ryckte i alla handtag de kunde komma åt. Uppenbarligen betyder röd markering på dörren något helt annat där dem kommer ifrån?

Kösystem, personlig sfär och svenska språket ”SKÖTRUM” var andra grejor man totalt missade när man kom till Sverige.
Kvinnorna ställde sig precis utanför skötrummet och ryckte ytterligare en gång i handtaget. Jag vände upp den kladdiga lillen och berättade artigt att det faktiskt är kö till ”toaletten”.
De blängde på mig och väste något helt obegripligt på arabiska och backade någon meter samtidigt som de stötte till både mig och Elliot i det trånga utrymmet.
Ove viskade i mitt öra; tro fan att Sverigedemokraterna vinner väljare samtidigt som jag kokade av ilska och var bra nära upplösningstillstånd.
Har nån djävel dött där inne eller?! Lillen började bli mer och mer otålig och allt jag kunde göra var att vänta och lyssna på det högt talande, nästan skrikandes arabkvinnorna bredvid mig. Ja jag kunde liksom inte undgå deras upprörda diskussion. Även om man inte kan språket så kan man ändå förstå vad de pratade om för var 20:e ord som dök upp var ord som aldrig tidigare funnits i deras vokabulär… förrns de kom till Sverige….typ - achele habata achuala ache Försäkringskassan achmela achme Socialbidrag. Jag fick ihop att den ena kvinnan var duktigt irriterad på Försäkringskassan i varje fall. Jag fortsatte mitt gungande och kände hur min tjocka jacka började framkalla de första svettdropparna längs min rygg.

Fem minuter senare öppnas dörren till skötrummet och ut svansar en medelålders kvinna med det precis påsprayade parfym-molnet efter sig. Jag brände av mitt falskaste leende och höll andan när jag mötte hennes blick i dörröppningen. Hon stirrade på mig och undrade nog vad jag var för idiot som slet och drog i handtaget som värsta psykfallet. Ove var rasande och hade en elak teori att hon både var självisk, bitter och nyseparerad och senaste halvtimman använt skötbordet som sminkbord för att dölja att hennes bäst före datum för länge sen var passerat. Hon hoppades väl att träffa Mr Right i grönsaksdisken. Det finns svenska idioter också mumlande Ove när vi stängde dörren om oss.
Jag försökte lugna att även jag har smitit in på ”skötbordsrummen” när andra toaletter varit upptagna.

Jag viftade bort den värsta parfymdoften och sköljde bort marcaran ur handfatet.

Samtidigt som jag pussade på Elliot och la honom på britsen kände jag irritationen steg och hur Ove tog över mer och mer av min personlighet. Jag tog så där lite extra lång tid på mig, tvättade Elliot en extra gång och blöjan skulle sitta så där på millimetern utan att skava. För nu var det äntligen våran tur….att djävlas.

 

Ja just det...från OSS alla till ER alla ett GOTT NYTT ÅR!